SKRIVER MAN om sport i tv är åtminstone jag så naiv att jag tror att det ska handla om en granskning av hur sport sänds i tv.
Inte att det ska handla om sport.
Men - läser man den ena av Dagens Nyheters sport-tv-skribenter handlar det mestadels om sport.
Kanske har jag missat något, men det enda om tv jag hittar i den här länkande DN-krönikan är att den som skriver sitter i en soffa och ser tv.

VM I FOTBOLL 1958 var inte bara en sportslig succé.
Det var tv:s genombrott i Sverige.
Men också en mästerlig uppvisning av Radiotjänst, vars beslut att sända från samtliga arenor var en för tiden helt oprövad utmaning.
Dagens "Sportextra" som flänger arenor världen runt fanns inte i föreställningsvärlden. Bara att sända från två arenor samtidigt var ovanligt.
Men Lennart Hyland, som tillsammans med Sven "Plex" Petersson utgjorde radions sportredaktion hade visioner och med lång och våghalsig planering lyckades satsningen.
Det var inte bara tekniken som var en utmaning. Det fanns inte referenter, långt ifrån. Utan Lennart Hyland tänkte ut en dåtida variant på "Idol" och annonserade efter talanger.
En av de uttagna blev Lars-Gunnar Björklund, då inkallad i det militära. Efter lyckade tester fick han Helsingborg som sin ort och när matcherna där var avklarade kallades han till Stockholm, för att få en tjänst vid radion när militärtjänsten var över.
Men vilka var de andra referenterna?
Inte ens Sveriges Radios arkiv kan ge svar.
Det kan däremot Ove Karlsson. Sveriges främste OS-statistiker och just nu aktuell tillsammans med Sune Sylvén med en bok om de olympiska spelens historia.
När VM spelades var Ove Karlsson 14 år och redan en statistiskt nyfiken. Hans anteckningar från den tiden kan vara de enda heltäckande över vilka som för Radiotjänst bevakade VM i fotboll 1958.
En kulturgärning, verkligen. För Sveriges Radios arkiv må vara välfyllt, men inga pengar finns för skötsel.
Därför, tack Ove Karlsson för ditt bidrag till svensk radiosports historia.
Här är namnen från 1958: HALMSTAD: Lars Henric Ottosson. VÄSTERÅS: Åke Barrling. SANDVIKEN: Lennart Hyland, Erik "Bassen" Sköld, Gösta Blixt. NORRKÖPING: Lennart Höjer. UDDEVALLA: Rolf Bergström. MALMÖ: Bertil Lundgren, Rune Ruhnbro. STOCKHOLM/SOLNA: Lennart Hyland, Erik "Bassen" Sköld, Gösta Blixt. ÖREBRO: Gunnar Åslund. ESKILSTUNA: Rolf Bergström. HÄLSINGBORG: Lars Gunnar Björklund. GÖTEBORG: Lennart Hyland, Erik Rydbeck, Erik "Bassen" Sköld. BORÅS: Erik Rydbeck, Rolf Bergström.
Sveriges Television hade betydligt blygsammare med folk, bara fem personer arbetade utåt med vad som var den största produktion svensk tv hade åtagit sig. Länge var det dock oklart om VM skulle sändas, då som nu handlade det om pengar.
Det hela löste sig när SVT gick med på att betala 1,5 miljoner kronor. Pengar gick till Svenska Fotbollförbundet, inte som numera till Fifa.
Länknätet var på långa vägar inte utbyggt, vilket betydde att många matcher filmades för senare visning. Detta gäller bland annat semifinalen Sverige-Västtyskland. Enligt ett tidigare beslut användes den enda länken till Frankrike-Brasilien, som visades direkt i Sverige och i Europa. I Frankrike var det den första direktsända fotbollsmatchen från utlandet.
Tv:s kommentatorer var Sven Jerring och Bengt Bedrup, med assistans av Putte Kock, Rustan Älveby och Fritjof Haglund.

Ove Karlsson har också i sin anteckningar vem som radiorefererade för den finska radions svenskspråkiga sändningar. Det var Enzio Seron.

BRITTISKA KLASSIKERN Home nations återuppstår 2011.
Tyvärr då utan England och med namnet Four Nations tournament.
Wales, Skottland, Nordirland och Irland kommer då årligen att spela en landskampsturnering, matcher troligen i januari och mars alternativt april.
1984 spelades sista Home Nation, en turnering med anor från slutet av 1800-talet.
Namnet syftar på vad som i Storbritannien kallas hemländerna, de fyra olika regioner landet består av, det vill säga England, Skottland, Wales och Nordirland. Fram till 1954 deltog Irland i mästerskapen, men ersattes då av Nordirland.
Fotbollsmässigt är uppdelningen av Storbritannien i fyra olika länder ett resultat av Englands förhållande till Fifa, det internationella fotbollsförbundet.
För att England skulle gå med, vilket man gjorde för att senare både gå ur och återinträda, var ett av villkoren just den här uppdelningen i Home Nations.

PENGAR ÄR MAKT och med makt kommer rätten att bestämma.
Formel 1 är den sport som drar in mest pengar, enligt revisionsfirman Deliottes, specialister just på sportpengar.
217 miljoner USA-dollar är omsättningen för ett enda lopp, siffror som får ett perspektiv i jämförelse med en match i engelska Premier Leauge. Där beräknas åtta miljoner USA-dollar vara i rörelse.
Med så mycket pengar i påsen borde det vara en självklart att de städer som i dag arrangerar GP-loppen värnar om att få ha kvar tävlingen.
Men inte Melbourne.
Formel 1:s själlvutnämnde chef Bernie Eccelstone - nu hoppar vi över hans privata förehavanden - brukar få som han vill och får han det inte finns det andra som följer hans vilja.
Melbourne har sagt nej till att i framtiden arrangera Formel 1-loppen nattetid. Anledningen till förslaget är att GP-tävlingen i Melbourne körs på en för europeiska tv-tittare totalt fel tid. En natttävlingen i Australien skulle innebära att den tv-sänds i Europa dagtid, med många fler tv-tittare än nu då bara sömnlösa och extrema motorfans sägs titta.
Säkerhetsmässigt innebär ett nattlopp inga större risker än i dag. Tester har gjorts och ett skarpt test kommer i höst då Singapores GP körs med strålkastarsken.
Men de ansvariga i Melbourne är inte lockade av förslaget, även om det innebär att man förlorar den tävling man så länge arrangerat.
För, säger de ansvariga, en natttävling är störande för omgivningen, publiken kommer att minska, det blir i Australien färre tv-tittare, samt, skattebetalarna varje år får bidra med cirka 40 miljoner US-dollar. Visserligen ger arrangemanget massor med pengar tillbaka, men de hamnar då mestadels hos kommersiella intressen än att de återgår direkt till staten.
Det är sällan konflikter mellan F1 och exempelvis arrangörer resulterar i något annat än en överenskommelse. Förhandlingar utan insyn löser de eventuella problem, att öppet motsätta sig Bernie Eccelstones organisation kan betyda att tävlingen inte finns med när nästa kalender fastställs. Överenskommelserna beror inte bara på pengarnas storlek, lika mycket är det en fråga om status. Att arrengera en GP-tävling innebär att man är med i den verkligt stora liga vad gäller sportarrangemang.
Om det är de verkliga skälen för att säga nej till nattracing som Melbourne redovisar eller om annat finns i bakgrunden är oklart. Kanske är det så enkelt som att Melbourne inte vill att Bernie Ecclestone ska diktera villkoren, Australiens GP tillhör ursprungstävlingarna och kan därför tycka att man här rätt till sin egen regelbok.
Försvinner Melbourne väntar ivrigt bland annat Ryssland och Indien på att få ta över platsen. För det är till växande ekonomiska marknader F1 vill, valet av Kina är det tydligaste exemplet därpå.
Att därför offra Melbourne är för Bernie Ecclestone lätt som en plätt. För hur lång Gp-traditionen där än är och hur föredömliga arrangemangen än är, tv-mässigt ligger landet alltför långt borta för de vikitigate tv-marknaderna.

BBC är snart som SVT.
Utan fotboll.
När säsongen 2008/2009 startar är FA-cupen, engelska landslaget och mycket mer borta ur BBC:s tablåer.
Trots höga rättighetskostnader har BBC:s högsta ledning tidigare avsatt pengar just till fotboll.
Men från och med nu gäller en helt annan prioriting, vilket redan de engelska tv-tittarna märker av.
När England mötte Frankrike borta i Paris var det inte John Motson (bilden) som kommenterade utan Jonathan Pierce.
John Motson har varit BBC:s förstekommentator i snart 30 år. Enligt BBC-tradition är det alltid nummer ett som gör de stora matcherna och tävlingarna, oavsett sport. Hierarkin är viktig på institutionen BBC.
BBC kan jämföras med en riksregalie, normgivare i ett traditionsbehängt samhälle där sport definitivt inte är något trivialt.
BBC har i många år varit under press från andra tv-bolag, inte minst då Rupert Murdochs BSkyB. Men hur mycket fotboll än andra kanaler visat har BBC Sport aldrig tillåtit sig slarva med sitt uppdrag, det redaktionella har haft fortsatt hög kvalité.
Men med nästan ingen fotboll kvar annat än i höjdpunktsformat börjar BBC slänga ut sina gamla principer.
En nationell instutition som John Motson ställs åt sidan, ja hela den panel av experter och kommentatorer som varit en ryggrad i engelsk mediabevakning av fotboll.
Det som fram till nu inte har visats i Sky, ITV, Channel Five och Setanta hamnar till största delen också där. Det som blir kvar åt BBC påminner mycket om SVT:s situation. Inte en landskamp, inte en cupmatch, inget höjdpunksprogram, blott lite nyhetssnuttar.
Redan har John Motson fått erbjudande från kommersiell tv och troligen går även Alen Hansen, Gary Lineaker och andra BBC-profiler dit.
Skillnaden mot svensk sport-tv är dock att kommersiell tv i England har massor med kompetent folk. Den andra- och tredjesortering som svensk sport-tv erbjuder är främmande för exempelvis för Sky Sports.
Martin Tyler och Andy Gray på Sky Sports, Clive Tyldesly och Andy Townsend på ITV, Jon Champion och Angus Scott på Setanta är kommentatorer som gör att de brittiska sporttittarna slipper stöna över usla yrkesinsatser.
När BBC-profilerna nu tar steget över till den kommersiella marknaden är tittarna där att gratulera, varje kanal kommer att ha sådär tio Lasse Granqvist och lika många Arne Hegerfors och Tommy Åström att erbjuda tittarna.
BBC däremot kommer tyvärr att bli ett alibi för alla andra public service-kanaler som vill skära i fotbollsutbudet. Den kanal alla tidigare framhållit som föredömme kan ju inte heller göra fel när man drastiskt förändrar i fotbollstablån och sänker kravet på medarbetarna.

BOKHÖGEN blir bara större, nu har den utökats med Gunnar Perssons "Nacka och drömmen om det goda livet", utgiven på Norstedts förlag. Än så länge har jag bara hunnit bläderläsa. Men intrycket så långt är bra, det är människan Lennart Skoglund det handlar om. Inte han som tvingades prata ett södersnack som ingen levande någons talat och som bedrogs på varje krona och lira han tjänade. Så sviken Lennart Skoglund blev är det inte underligt att han valde ensamheten med sprit och droger. För även den som verkligen ville hjälpa honom vågade han inte lita på.

*****
VI TAR allsvenskan på allvar.
Säger Canal+ Sport när betalkanalen får göra det själva.
Från affischer blickar Lars Granqvist och Jens Fjellström mot oss, framtoningen är företroendeingvande, herrar med samhällelig tyngd skickar ut signalen att här är sportkanalen som inte tramsar.
Med förra sändningssäsongen i minne vill det allt till att kanalen lever upp till reklamens påstående.
För då var det, hur skicklig än Lars Granqvist, Jens Fjellström och Arne Hegerfors än är - en redaktionell styrning som gav intryck av att det var Svenska Fotbollförbundet som hade avgörandet.
Det var tränare in och ut som studiogäster, om det nu inte var skadade spelare eller hemvändade spelare. Sällan gavs synpunkter från studiogäster som inte tillhörde fotbollens innersta cirkel. Ekonomi, svensk fotbolls europiska standard, ledarskap, utbildning, ungdomsverksamhet, visioner, målsättningar - allt detta så viktiga fick stå tillbaka för känsliga vänsterfötter.

*****
CURLING den skrikande tv-sportern, skrev jag i fredagens "Signerat Östergren".
I dag måndag skriver jag vilken tv-upplevelse, åtminstone när Eurosports Paul Ahlgren och Mikael Nilsson kommenterar. De åstadkommer det där samtalet som gör att kommenterandet ofta mer blir en lärorik diskussion än ett konstanterande av som sker i bild.

*****
EVERTON - kul så länge det varade. Vilket var länge och ett bevis på att framgång inte alltid behöver köpas för pengar.

*****
JOURNALISTIK är fylld av egenskryt, åtminstone om kvällspress är inblandad.
Oftast genomskinlig och mest till egen uppbyggelse, som när upplageuppgång maskeras till nyhet.
Men ibland också lögnaktigt. Som Expressen i lördags, i en artikel om TV4 Sport och hur fantastisk den kanalen är.
TV4 Sport heter egentligen ...med Sportexpressen. Det var under sistnämnda namn kanalen startade, som en bulvankanal för TV4, med enda syftet att få en plats i det digitala marknätet som TV4 sedan kunde överta när man startade TV4 Sport.
Med aggresiv marknadsföring säljer fyran in kanalen som sportkanalen, fastän större delen av innehållet hålls i idrottens utmarker. Serier, långfilmer, spelprogram, amerikanska kampsportserier, motorserier där det mer handlar om att bygga bilar än att tävla.
Spanska ligafotboll och delar av italienska serie A döljer en del av tablåbristerna, men när kanalen låtsas att allsvenskan i ishockey och herrarnas elitserie i innebandy är världsklass, då är det bondfångeri.
En del allsvensk fotboll kommer i år att visas. Men kring den finns juridiska frågetecken, så inte heller där känns kanalens agerande äkta.
Det är väl därför sådana här reklamartiklar behövs. Leve svensk sportjournalistik.

FRANSK LIGAN i Eurosport - visst vore det häftigt.
Just nu pågår budgivningen om det nya tv-avtalet för Ligue 1, den del som gäller försäljning av matcher till tv-bolag utanför Frankrike.
Fyra bolag är med i budgivningens slutrunda. Det är Eurosport, IMG, Sportfive och Canal Plus Events.
Det nuvarande avtal innehas av IMG och är värt cirka 22,5 miljoner euro per säsong. Minst tio miljoner euro ytterligare räknar Ligue 1 att dra in.

*****
MISSADE NI sportboksdagen i lördags?
Trist, för där var det sportläsningsnostalig i massor, inramat med föredrag och andra aktiviteter.
Högar med All Sport, Rekordmagasinet, "Från Gröna Vallen till Wembley", "Gre-No-Li i Italien", Idrottsbladets julnummer och mycket, mycket mera.
Det mesta tillhör 1940- och 1950-talet, när vi kommer in på 60- och 70-talet märks en tydlig nedgång i utgivningen av svenska idrottsböcker. Det är faktiskt först nu en bit in på 2000-talet som antalet nya titlar ökar, bara i år har det redan kommit tiotalet utgåvor.
Sportboksdagen är inte bara böcker och tidningar, det är också klubbmärken och andra minnessaker.
Det årligen återkommande evenemanget lider dock av förgubbning. En äldre skara samlarentusiaster och besökare i mestadels samma genenration. Evenemangen är värt större uppmärksamhet, annars ökar risken att det blir alltmer museialt istället för en levande samlingspunkt för svensk idrottslitteratur.

*****
ALLSVENSK premiäromgång. Djurgården gjorde vad de skulle, men knappast AIK. Eller var det Kalmar FF som gjorde på vad smålänningarna ankom.

*****
GULDCOACHEN, Eurosports egen allsvenska. Du är väl med! Kolla reglerna här!

*****
EN SPELARE i Kalmar FF bloggar i en kvällstidning. Sportjournalstiken har ju ömsat skinn så den knapp känns igen och skrivit krönikör - eller vem som nu skrev - har idrottsstjärnor gjort i alla tider. Jan Majlard, Svenska Dagbladet, ondgör sig i sin krönika idag över just den här spelarens blogg. Men är det verkligen värre än att travtränaren Stig H Johansson har spökskrivna krönikor i Aftonbladet eller idrottares så kallade dagböcker från olika evenemang, spökskrivna också de.

NIO KANALER sänder Sverige-Brasilien och tänka sig, en av kanalerna är arabisk.
Rättighetssäljaren Kentaro börjar därmed så sakta närma sig de över hundra kanaler som sägs ha köpt matchen. Ett uttalande som gjordes från Kentaro-håll redan för tre veckor sedan.
Kanalerna som sänder är svenska TV3, arabiska ART Sport 4, Polsat Sport extra, holländska Sport 1, Sport Italia, portugisiska Sport TV1, slovenska SportKlub och serbiska TV Avala.

*****
PÅSKEN är förbi. Som ni noterat har bloggen inte fått påfyllning under påsk.
Detta för att påsk är en högtid som ska hållas i helgd. Är man tillräckligt gammal för att minnas nöjesförbudet på långfredagen är ställningstagandet lättare att förstå. Det ska vara tillåtet med återhållsamhet och tid för eftertanke, ledig tid ska inte bara ägnas åt konsumtion. Jag tycker till och med att affärer kunde ha stängt söndagar.

*****
OS i Kina. När munkarna i Burma för en tid sedan protesterade mot landets militärregim oroade sig hela omvärlden.
Munkarna i Tibet får inte samma sympatiyttringar, därtill är Kina alltför viktigt för framtida affärer.
Men det lämpliga i att förlägga OS i Kina börjar plötsligt synas i dagordningens nederkant. Ja, inte på tidningarnas sportsidor, där är det bara heja och hå och hur många svenska guld blir det?

*****
ALLSVENSK start kommande helg. Snöfall och tv-avtalet, om det kommer väl snart en bulletin att allt gjorts upp bakom stängda dörrar. Så vem som var skurken får aldrig veta.

*****
KONSTÅKNINGS-VM var förra veckans upplevelse. Märkligt bara att Sverige inte haft några framgångar sedan förra seklet var ungt. Ett så rikt land, så fyllt av talanger och ishallar. Medan det som vi kallar de forna Sovjetstaterna inte bara i konståkning utan även i många andra sporter har representanter i världseliten. Länder med helt andra ekonomiska och sociala förutsättningar. Märkligt!

*****
SIM-EM var tv-mässigt en utmärkt produktion gjort av NOS, Hollands motsvarighet till SVT. Att de svenska framgångarna inte blev de förväntade, tack för det. Det gör att ingen åker till OS i tron att medaljerna är givna.

*****
SVENSKA DAGBLADET, vad händer på sportredaktionen? En tidning som ansetts ha högreståndsprofil har blivit folklig och därmed också tappat språkvården. Särskilt märkbart är det på sportsidorna. Följ den här länken och läs en text vars ordbygge jag för länge sedan trodde var utrotat i svensk sportjournalistik.
Bättre i språket var ett porträtt häromdagen av Christian Wilhelmsson, men så hyllande. Var den ett beställningsarbete av dennes agent? Lägg till att han vägrade att bli fotograferad, kläderna var fel. Så hans kvinnliga partner tog bilderna vid ett senare tillfälle.
Kallar Svenska Dagbladet detta för självständig journalistik? Jag kallar det för reklamskrivande.

*****
EM-GENREP kallar Viasat Sveriges match mot Brasilien. Jag trodde det var en jubileumslandskamp, till minne av VM-finalen 1958. Men det är väl precis som med VM ishockey, turneringarna före TV3 existerar inte.

*****
ISHOCKEY, slutspelet, jag fick nog efter skärtorsdagstramset i Frölundaborg. Inte av tjafset i slutminuten, nej det var Niklas Holmgrens och Calle Johanssons insats i Canal+ Sport som gör att jag står över semifinalerna. Två vuxna män som hyllar våldet och som helt saknar kurage för att säga att det vi ser är ovärdigt idrotten.

*****
CURLING-VM, Eurosport kan man alltid lita på. Och SVT24, i kväll närmar sig handbollens slutspel avgörandet.

NO DEPRESSION, näst sista nummret har kommit. Näst sista innan tidningen läggs ner. Bland artiklar långa intervjuer med Gary Louris och Kathleen Edwards.

240 eller 42 000 biljetter sålda, svensk tv sänder eller inte.
Stinker gör det kring den så kallade jubileumslandskampen i fotboll mellan Sverige och Brasilien.
Matchen ska spelas till minne av VM-finalen för 50 år sedan, den där Brasilien med 17-årig Pelé slog Sverige på Råsunda. En match som för alltid är omfamnad av den mjukaste nostalgi. En match i en turnering som tog den internationella fotbollen till Sverige. En match som blev till tv:s genombrott i Sverige och för alltid gjorde tv-sport till en nationell ryggrad.
Det minnet solkas nu. Matchen ska spelas i London och den arrangeras och tv-sänds av Kentaro. Ett agentföretag vars handel med svensk fotbolls tv-rättighter bara resulterat i tjafs.
Kenator äger också rätten att arrangera Brasiliens uppvisningsmatcher utanför hemlandet. Förresten, när spelade Brasilien en hemmalandskamp i Brasilien senast?
Kentaro säljer också tv-rätten och då man redan har sålt rätten till Sveriges hemmalandskamper kan man nu sälja den här matchen en gång. För trots att den officellt anses som svenska hemmalandskamp räknas den inte in i tv-avtalet.
Nån Kentaro-direktör tycker att de svenskar som vill se matchen kan åka till London, mer är det inte med det.
Att det finns något som heter moral, glöm det.
Att landskampen borde spelas i Sverige, i ljuv sommartid, sådant tjafs räknas inte i den moderna fotbollsekonomin. Den som bara gillar snabba cash, tvättade eller avsköljda gör detsamma.

Om sport i tv

OM SPORT I TV kan skrivas på många sätt.
Bra, mer bra, riktigt bra.
Det här är riktigt bra.
Följ bara länken och njut!

GRABBEN som tycker att inomhussäsongen är ett extralångt träningspass tog silver.
Så det kanske är som Johan Wissman man ska göra, inte ta det för allvarligt.
Då kommer resultatet.
Silvret, grattis. Men mer glädjande ära att Sverige är på väg att få fram en kvartsmilare på väg mot världstoppen och när hade Sverige det sist?
Eric Josjö glimmade några säsonger, men vi får gå tillbaka till första halvan av 1970-talet med Eric Carlgren, Michael Fredriksson och Per-Olof Sjöberg för att hitta något som påminner om löpare när världsbästa.
Det var under samma epok som Åke Svensson satte det svenska rekord på 800 meter som stod sig nästan 30 år.
Johan Wissman påminner i sin attityd om Bo Althoff och sådan attityd har inte funnits sedan just Bo Althoff tävlade.
Stefan Holms guld ska inte förringas. Det är lite "Stickan" Pettersson över honom, bättre med åren. Tycker nog dock att standarden i höjdhopp är vilande, 2,40 är bortom de flestas möjlighet och inget talar hellre för att i Peking-OS vi ska överraskas av en joker. Som när Ulrike Meyfarth tog guld 1972.
Med Susanne Kallur skadad och återbud från andra medaljkandidater blev inne-VM som förmodats. Att gnälla på Emma Gren är inte gångbart, hon har nått sin nivå och det är bara medias personfixering som gör gör henne till medaljfavorit.
Lena Berntssons insats på 60 m, kul för henne.
TV-bevakningen har varit total, både i Eurosport och SVT. Men alltför sällan har vi tittar fått veta något bortom det det vi själva ser.
Ta avslutningsdagens 1 500 meter för damer. Två ryskor i tätet. Åtminstone jag vill veta varför det i damernas långlopp är totalt dominans av ryskor eller tävlande från de tidigare Sovjetrepublikerna, samt några afrikanska länder. Vilka är de socioekonomiska faktor som gjort att utveckligen blivit denna. Och varför kommer Sverige aldrig mer att få fram en långlöpande tjej som åtminste når europiska toppklass?

PLÖTSLIG hamnar man på en nätsida och blir kvar där.
Som den om svenska sjundeplatser i olympiska spel 1976-1960. Jo, det borde skrivas 1960-1970, men då överraskningar ska premieras godkänns den omvända tidsföljden.

DAGENS NYHETER - vad har hänt?
Lördagens artikel på sportsidorna om att Staffan Nystrand är en av de atleter som i närbild ska vara med i den officiella OS-film som görs om spelen i Peking har en mening som framkallar mörkerrädsla.
Läs raderna om Berlin-OS.
Hur okunnig som skribent får man vara. Hur nochalanta för ansvarig redaktör gör som godkänner en så naiv text?

http://www.idrottsforum.org har en ny uppdatering ute och det är så mycket kvalificerad läsning att man undrar vem som hinner ta till sig all denna underbara kunskap.

ALF ROBERTSON har en samlings-CD ute, dubbel sådan. Han har faktiskt vår tids Dan Andersson.

MANCHESTER UNITED borta, Chelsea borta.
Det är kul med FA-cupen. Men tyvärr, Petter Karlsson behöver värdigare samtalsparterners i Viasats studio, snillen utan utmaning blir ensamma snillen och det förlorar vi tittare på.
Dessutom, är det ingen som vågar tala om för Bo Petterson vilka en bisittares uppgifter är. Som det är nu pratar bisittaren sönder matchen.
En bisittare kommer till tals när det är repris och då analyser han skeendet.
Eller ger en analys när kommentatorn ber om det. En bisittare håller i övrigt käften.

HOPPBACKEN i Holmenkollen håller inte standard, den måste byggas om för att VM ska kunna arrangeras där. Skidvärlden är upp och ner. Det är Holmenkollen som ÄR backhoppning.

FÖR MYCKET är sällan bra. Efter lång tid har äntligen Bruce Springsteens "Magic" nått min CD och - bara "Devil´s arcade" håller. Eller är det jag som är gammal, jag som tycker "Nebraska" är hans gyllene stund.

OM FOTBOLLSAVTALET här inte ett ord. Annat än att något är ruttet i svensk tv-sport. Eller stavas det girighet, Kentaro och Jan Scherman?

ENGELBREKT katt är frisk, Lilla Q som också är katt är frisk och Foxy hund hon ska få kalvstek till middag.

TINA NORDLUNDS underbeklädnad, vilket medialand vi lever i. För övrigt anser jag att Sussie Tappers låt var bäst och att det lag som segrar i flest matcher vinner allsvenskan i fotboll.

IBLAND tar man genvägar.
Som den här.

HAR INTE Canal+ rätt i sin stämningsansökan och sina krav på Kentaro, då kommer betalkanalen att göra en svidande trovärdighetsförlust.
När nu Canal+ kräver att TV4 ska beläggas med vad vi kan kalla visningsförbud av allsvensk fotboll är det är krav som kräver verklighetsförankring. Canal+ måste helt enkelt ha rätt.
Har Canal+ fel, helt eller delvis, och fortsätter att visa sport som om ingenting hänt, då har vi beviset på att tv-sportförhandlingar är förhandlingar där det kan fifflas hur mycket som helst. Det är tillåtet att vara oärlig.

Om vi fortsätter på antagandes väg. Om TV4 skrivit på det nya kontraktet med Kenataro och gjort det i god tro, då är kanalen så naiv att alla sändningstillstånd måste återkallas. Har man skrivit på medvetet, där är man så oseriös att allt tal om att man är FOTBOLLSKANALEN bara har med jagandet av tittarsiffror att göra.

För någon veckan skrev jag att Canal+ tidigare sportchef Peter Harryson hjälpte Svenska Fotbollförbundet. Han hade blivit rådgivare till förbundet, för att ge vägledningen hur förbundet ska agera i konflikten om allsvensk tv-fotboll.
Nu - nu är plötsligt Peter Harryson i Kentaros tjänst. Samma företag som han som sportchef för Canal+ inte hade så mycket till övers för. Om man ska skriva det med milda ord.

Ytterst handlar konflikten om pengar. Kentaro gav ett bud till Svenska Fotbollförbundet, ett bud man inte kan leva upp till. Kontraktssumman totalt är för hög och i detalj är Säsongskortet en svidande mångmiljonförlust.
Kentaro slåss för att kunna uppfylla sina garantier, Svenska Fotbollförbundet kämpar för att inte tappa ansiket och tv-kanaler visar rovdjurständerna.
Någon omsorg om svensk fotboll visas inte, bara omsorg om den egna kapitaltillväxten.

ATT SÄGA adjö till 20 år tar sin tid.
Därför har bloggen varit oskriven veckan som förflutit.
20 år sådär var jag på Aftonbladet.
Lägg till runt tio tidigare år på andra tidningar, stora, små, riksjättar, fackinriktade, lästa av många, lästa av få.
I fredags var det över, ut genom Aftonbladet/Sportbladet dörr och så är det ju, dagens tidning blir när det blir gårdagens papper till att slå in fisk i.
Nu gäller Eurosport, en kanal jag haft en relation till redan på den tid då den var engelskägd, då kontoret fanns i Schweiz, då den försvann och återkom i Telias kabelnät, innan det fanns svenska kommentatorer och Bengt Grive fostrade en skara där Roberto Vacchi, Chris Härenstam och Kim Hartman är några.
Eurosport, en ibland missförstådd kanal, med rykte om att bara sända tracktorpulling.
Den som ännu tror så har inte tittat på minst tio år.
Jag skulle inte välja en tractopulling-kanal när jag går vidare i mitt yrkesliv.
Jag väljer en sportkanal.

*****
Vasaloppet. Inte behöver det vara som på Mora-Nisses tid. Men så här totalt marknadsanpassat. Hade Gustav Vasa verkligen haft något med loppet att göra hade det blivit ett nytt allmogeuppror.

*****
TV4 Sport, jag försöker låta bli, men det går inte. Fördriver lördagförmiddag, det alpina skjuts ju framåt i tid, med att 1) se innebandyrepris, 2) se serie-A-repris.
Innebandyns utövare må ha kul och det är väl proffsigt att TV4 Sport tar, men det man tar i för har ingen motsvarighet i verkligheten.
Serie A, bisittare var en gång en spelare som alltid gömde sig för bollen. Att han får vara bisittare beror på kändisnamnet, inte på kunskapen eller lämpligheten för yrket. Därför - fyrasporten är inte trovärdig.

*****
Mats Olsson har kommit med en ny bok. "En pinne i skogen", förlaget är Weylers, omslget gult till färgen och formatet mindre. Men läsupplevelsen är stor!

*****
Fulham gör självmål mot Manchester United och kommentatorn gör någon jag aldrig tidigare hört. Han kommenterar inget, utan låter bisittaren säga det som behövs när reprisen rullar. Kanalen är Canal+ Sport 2 och kommentatorn Clive Davis (tror jag). När Canal+ Sport låter de egelska rösterna vara orörda blir det bäst. Bisittarens namn, tyvärr, jag är dåligt informerad.

*****
Backhoppning, Lathis, blåst. Det måste väl ha blåst också när backen en gång byggdes.

*****
Hammarby ishockey, undras om det inte bara i idrott sådan ekonomisk misskötsel kan få ske. Ingen vill hellre ta ansvar, mest är det samhällets fel. På så sätt är idrotten märklig, den vill sköta sig själv med eget regelverk och egen moral, men när det går fel ropas på samhällshjälp.

EN HÄGER på isen, jo, först trodde jag det var en svan. Men svanar går sällan så långt ut och dessutom sällan ensamma. Så det var en av de hägrar som häckar i grannviken och om inte annat såg jag det när den lyfte och med sträckt hals gled fram över isen.
Isen, den lilla tunna som fick vara drygt en vecka, men som nu snabbt bryts upp. Till ändernas glädje, för så fort en strimma vatten är fri kommer de från var det nu är. Rejäla om gumpen är de, det här gänget har haft en bra vinter med ständigt välfyllt skafferi.

*****

I tv-sportens skafferi var det också välfyllt. Hur mycket tv-sport produceras egentligen utan att någon tittar? Skulle alla sändningar ha höga tittarsiffror skulle biografer vara tomma, krogarna öden, varuhusen övergivna, landet som ett kalhygge utan synliga människor. Kanske, fula tanke, är det så att tv-sport inte kostar så mycket som tv-sportchefer gnäller om? För annars skulle man ju inte tillåta att en massa signaler förblir utan tittare.

*****
Utan den här tittaren höll Viasat Sport 1 på att bli i fredags. Direktsändningen av Bundesliga var ljudmässigt en terror. Effektljudet låg så högt att kommentatorn inte hördes. Lyssnar aldrig de i kontrollrummet på hur sändingen uppfattas hemma hos tittarna? Eller nöjer de sig med att panelens visare visar rätt.

*****
Foxy hund var som vanligt på söndagskurs. Bäst i klassen med hjälp av köttbullsbitar.

*****
Glenn Hysén, vad har hänt? Kommentarerna är lugna, analysen skärpt och till med mittbackar kan göra fel. Undrar om svaret inte är Alice, rotweiler? Alice är familjens Hyséns nya medlem och hundar får som ni vet de tuffaste att mjukna.

*****
I Expressens sportbilaga intervjuas Sveriges statsminister om sitt idrottsintresse och som om det inte vore nog får han också skriva en krönika. Om Expressen någonsin mer i något sammanhang hävdar att idrott och politik inte hör ihop kommer att bli påmind med den här länken.

*****
Jan Majlard i Svenska Dagbladet försöker initiera en debatt om hur vissa svenska media mer är fotbollens tjänare än bevakare. Att ingen handske tas upp bevisar bara tesen att svenska sportjournalister heller gullar än gräver. Det sägs att förr var det värre. Ja, även om få nu har egna minnen, men det går att läsa sig till, en idrottsdebattör som Torsten Tegnér och de mothugg han fick från samtida kollegor, där gällde det sak och inte person.

*****
No Depression finns snart inte mer. Tidningen som sedan sommaren 1995 med ett nummer varannan månad guidad genom den musikgenre som kallas american. Blues, rock, country, bluesgrass, alt-country, rotrock, allt som kan rymmas inom begreppet har tagits upp. Långa artiklar, intervjuer, mängder med recensioner och inte minst så mycket annonser om artister och skivor som aldrig annars skulle varit dömda till anonymitet.
I maj kommer sista nummret. Frånfället förklaras med skyhöga aviserade priser på tidningspapper, höjda portoavgifter och rejält minskade annonser.

*****
En gång i tiden var att delta i ett SM det finaste en idrottare visste. Nu är det avgörande om SM passar i tiden eller inte. Eller för att uttrycka det lite råare, det passar bara om det inte samtidigt arrangeras någon ekonomiskt lönsam internationell gala.

*****
Tottenham vann ligacupen. Grattis Lars-Gunnar Björklund, du gamle mästare. Och grattis Simon Bank - du framtidens mästare.

*****
Hat-trick, ni som funderade på cricket funderade rätt. På den riktigt gamla tiden när idrott spelades klädd i hatt, när kastaren lyckades pricka ner den lilla ribba som ligger på pinnarna bakom slagmannen, då lyfte slagmannen på hatten och gratulerade kastaren.

KULORNA är i luften.
Ni läste rätt, kulorna, slarvigt språkbruk för pengar.
Inte kulan, slarvigt språkbruk för fotboll.
Vad som däremot möjligt är moraliskt slarvigt men för svensk fotboll, allsvenskan och för oss tittare är är på riktigt är att det än en gång är bråk om tv-avtalen för allsvenskan.
Nu hotas det med domstol, beskyllningar framförs och även om det kanske när allt summerats visar sig bli ett nollsummespel är det ändå ett ovärdigt agerade av alla inblandade.
När det tv-avtal som nu gäller - eller inte gäller? - skrevs var det efter sandlådeförhandlingar man hoppas inte förekommer i någon annan verksamhet.
Förblindade av det bingoavtal norsk fotboll gjort med tv tog Svenska Fotbollförbundet hjälp av agenten Rune Hauge. Känd för att vara vassast i sin bransch, känd också för en anpassningsbar moral. Den tidigare modellen där förbundet sålde direkt till tv-kanalerna skrotades, förbundet fick inte in det belopp man ville ha.
In på scenen kom Kentaro, ett liten agentur från Schweiz som under några år försökt etablera sig på tv-rättighetsmarknaden. Kentaro var dock ingen välkommen aktör på den svenska marknaden. Dels för att man inte var etablerade vare sig här eller i andra länder, dels för att man använde sig av en buffelattityd som fick en del inblandade att tala i termer som "skurkar" och "oseriösa".
Kentaro gav dock Svensk Fotbollförbundet det man vill ha, en prislapp med rätta siffror.
Det Kentaro sålde vidare liknade i mycket det som gällt tidigare. Den stora nyheten var att tolv lördagsmatcher hamnade i fri-tv, hos TV4. Motprestationen från TV4 var att man också skulle direktsända damallsvenskan och ett antal cupmatcher.
Skillnaden blev det som kallas Säsongskortet, det vill säga pay-per-view. I de tidigare avtalen hade först kabelbolaget Com Hem och sedan Canal+ köpt de rättigheterna och därmed också ansvarat för produktionen av matcherna, kommentatorstillsättning och tekniskt distribution.
Det pris Kentaro begärde för ppv-rätten sa alla nej till. Kentaro blev tvungna att själva ta ansvaret för produktionen och det är där svaret finns till varför det är tv-bråk om allsvenskan 2008.
Kentaro gjorde nämligen en förlust på runt 35 miljoner kronor på ppv-matcherna 2007. Med en allsvenska 2008 med fler lag skulle förlusten bli ännu större.
För att minska den förlusten har Kentaro varit tvungna att att vara förhandlingskreativa, annars skulle Svenska Fotbollförbundet som garant för avtalet bli tvingade att ur egen kassa betala ut klubbarnas tv-ersättning.
Hjälpen för Kentaro stavas TV4. Inte bara det att Kentaros VD Philippe Hubert och fyrans VD Jan Scherman funnit varandra, fyrans fixering vid tittarsiffror och särskilt sportredaktionens egobehov av att vara FOTBOLLSKANALEN var precis vad Kentaro behövde.
Det gamla allsvenska avtalet skrevs om. När TV4 därför efter nyår talade om att man under säsongen skulle visa 50 allsvenska matcher var det självklart för Canal+ att direkt gå till motangrepp. Enligt betalkanalen gäller det gamla avtalet, det som ger TV4 rätt till tolv direktsända matcher per säsongen.
Bråket pågår som bäst och möjligt är det inte finns någon absolut sanning. Tv-sportförhandligar beskrivs ofta som fiffel lägre än klassiskt hästhandlarskoj. Den totala detaljföreskrivning som finns exempelvis när filmbolag skriver avtal med tv-kanaler existera inte när det gäller tv-sport.
Tiger gör Svenska Fotbollförbundet. Eller snarare, man lekar pantomimen struts, huvud och sand. Avgörande är om förbundet gett Kentaro rätten att sälja allsvenskan eller om förbundet till Kentaro överlåtit rätten att sälja. Gäller sistnämnda kan Kentaro göra vad de vill, gäller förstnämnda kan förbundet återta rätten.
TV4 är säkra på sin sak, Canal+ lika säkra de.
Svenska Fotbollförbundet verkar däremot mindre säkra. För att få veta vad som är rätt har förbundet åter tagit råd av Rune Hague, agenten som först ordnande avtalet med Kentaro, sedan för Kentaros räkning förhandlande med tv-kanaler.
Men inte nog med det. Förbundet tar också råd av Peter Liljestrand, tidigare sportchef för Canal+. Han var en av Kentaros - och Rune Hauges - tuffaste motståndare. Hans insyn i avtalet är liksom Rune Hauges total. Ändå ska han ge råd, något som verkligen indikerar att hela affären stinker rättsröta.
Kentaro har som redan skrivits inte skaffat sig många pluspoäng.
En arrogant attityd, deras umgänge med svensk press påminner om livsmedelskedjan Lidls, journalister hör hemma i soptunnan.
Men svenska media är också en tillgång för Kentaro, lusten att mer skriva om Zlatans görande och höjdhoppares låtsaskonflikter gör att misstankar om avtalssvindlande inte prioriteras i svensk sportjournalistik.
För att ytterligare spä på konspirationerna. För ett halvår sedan köpte Kentaro den skandinaviska tv-rätten för ett antal engelska evenemang, FA-cupen, ligacupen och Englands hemmalandskamper. Viasat Sport har till och med i vår det avtalet, skrivet utan mellanhänder med säljande engelsk agentur.
Att Kentaro här agerar bulvan för TV4 ger inget högt odds.

CHAMPIONS LEAGUE i Afrika har spelat första omgången och kan ni inte resultaten är ni inte ensamma.
För när afrikanska mästerskapen för landslag är färdigspelat kommer vardagen snabbt, de internationella strålkastarna släcks, ligor och cuper noteras om det blir några centimeter över i de europiska sporttidningarnas börser
Första matchen första omgången såg två favoritlag gå vidare. Egyptiska Zamalek slog APR från Rwanda med 2-1 och Enyimba från Nigera vann över Kongomästarna Diables Noir med 4-1.
Negativt kan noteras att två av Ghanas bästa lag, Hearts of Oaks och Ashantigold båda förlorade.
26 lag deltar, returmötena spelas 29 februari till 2 mars.

ASC SNIM (Mauritanien)– Entente Setif (Algeriet) 1-5
Renacimiento (Ekvatorialguinea)– InterClube (Angola) 1-2
Royal Armed Forces (Marocko)–Sporting Praia (Kap Verde) 3-0
APR FC (Rwanda)–Zamalek (Egypten) 1-2
AS Douanes (Senegal)–CF Ouagadougou (Burkina Faso) 0-0
Costa do Sol (Mozambique)–Ajesaia (Madagaskar) 2-0
Royal Leopards (Swaziland)–Dynamos (Zimbabwe) 0-1
Sahel SC (Nigeria)–Ashanti Gold (Ghana) 1-0
Daring Club Motema Pembe (DR Kongo)–Gombe United (Nigeria) 2-0
Vital'O (Burundi)–Coton Sport (Kamerun) 0-1
FC105 Libreville (Gabon)–Hearts of Oak (Ghana) 3-0
Stade Malien (Mali)–Primeiro Agosto (Angola) 1-2
ASC Saloum (Senegal)–Club Africain (Tunisien) 1-2
ASKO Kara (Togo)–Union Douala (Kamerun) 3-1
Simba SC (Tanzania)–Awassa City (Etiopien) 3-0
Enyimba (Nigeria)–Diables Noirs (Kongo) 4-0
US Tamponnaise (Reunion)–St Michel United (Seychellerna) 3-1
Platinum Stars (Sydafrika)–Lesotho Correction Services (Lesotho) 3-0
Curepipe Starlight (Mauritius)–Coin Nord Mitsamiouli (Comoros Islands) 2-0
Miembeni SC (Zanzibar)–Mamelodi Sundowns (Sydafrikaa) 0-1
Uganda Revenue Authority (Uganda)–ZESCO United (Zambia) 2-0

FÖLJANDE MATCHER HAR ÄNNU INTE SPELATS
Tusker FC (Kenya)–Al Tahrir (Eritrea)
Renaissance (Tchad) –Mazembe Englebert (DR Kongo)
Tonnerre FC (Benin)–Africa Sports (Elfenbenskusten)
Sporting Bissau (Guinea Bissau)–Olympique Khouribga (Marocko)
Invincible XI (Liberia)–AS Kaloum (Guinea)

NÄR medaljerna och den förväntade framgången uteblir kommer sanningarna i tryck.
Då avslöjas konflikter, dålig planering, felaktigheter, osnygga bakgrunder.
Varför det inte avslöjades tidigare är en gåta.
Just nu skrivs det mycket negativt om det svenska landslaget i skidskytte. VM i Östersund blev inte resultatmässigt vad svenska media förväntade sig.
Eller ska vi säga ville att det skulle bli, så att media fick vräka på i storsvensk stil med hjälterubriker, guldlöpsedlar och annat upplagehöjande.
När idrottsutövarna sedan inte gjorde som media ville kommer avslöjandena.
Det här gäller inte bara skidskyttarna och VM, exempelraden är oändligt och den säger mer om svensk sportjournalistik än om idrottarna.
Vore sportjournaliasterna journalister skulle man skriva om det negativa, det avslöjande, det uppgrävada när det uppdagades. Inte hemlighållas som en intern angelägenhet som först kommer fram när verkligheten inte uppvisas någon guldyra.
Svenskt skidskytte gjorde i VM de resultat man var kapabel att nå. Bättre hade varit en glädjande bonus. Att i medial besvikelse skriva exempelvis att svenskt skidskytte är en skyddad verkstad, att Björn Ferrys humor duperar, att den tyske tränare är gubbsjuk och så vidare är inget som plötsligt uppenbarades, det fanns där sedan tidigare.