
BOKHÖGEN blir bara större, nu har den utökats med Gunnar Perssons "Nacka och drömmen om det goda livet", utgiven på Norstedts förlag. Än så länge har jag bara hunnit bläderläsa. Men intrycket så långt är bra, det är människan Lennart Skoglund det handlar om. Inte han som tvingades prata ett södersnack som ingen levande någons talat och som bedrogs på varje krona och lira han tjänade. Så sviken Lennart Skoglund blev är det inte underligt att han valde ensamheten med sprit och droger. För även den som verkligen ville hjälpa honom vågade han inte lita på.
*****
VI TAR allsvenskan på allvar.
Säger Canal+ Sport när betalkanalen får göra det själva.
Från affischer blickar Lars Granqvist och Jens Fjellström mot oss, framtoningen är företroendeingvande, herrar med samhällelig tyngd skickar ut signalen att här är sportkanalen som inte tramsar.
Med förra sändningssäsongen i minne vill det allt till att kanalen lever upp till reklamens påstående.
För då var det, hur skicklig än Lars Granqvist, Jens Fjellström och Arne Hegerfors än är - en redaktionell styrning som gav intryck av att det var Svenska Fotbollförbundet som hade avgörandet.
Det var tränare in och ut som studiogäster, om det nu inte var skadade spelare eller hemvändade spelare. Sällan gavs synpunkter från studiogäster som inte tillhörde fotbollens innersta cirkel. Ekonomi, svensk fotbolls europiska standard, ledarskap, utbildning, ungdomsverksamhet, visioner, målsättningar - allt detta så viktiga fick stå tillbaka för känsliga vänsterfötter.
*****
CURLING den skrikande tv-sportern, skrev jag i fredagens "Signerat Östergren".
I dag måndag skriver jag vilken tv-upplevelse, åtminstone när Eurosports Paul Ahlgren och Mikael Nilsson kommenterar. De åstadkommer det där samtalet som gör att kommenterandet ofta mer blir en lärorik diskussion än ett konstanterande av som sker i bild.
*****
EVERTON - kul så länge det varade. Vilket var länge och ett bevis på att framgång inte alltid behöver köpas för pengar.
*****
JOURNALISTIK är fylld av egenskryt, åtminstone om kvällspress är inblandad.
Oftast genomskinlig och mest till egen uppbyggelse, som när upplageuppgång maskeras till nyhet.
Men ibland också lögnaktigt. Som Expressen i lördags, i en artikel om TV4 Sport och hur fantastisk den kanalen är.
TV4 Sport heter egentligen ...med Sportexpressen. Det var under sistnämnda namn kanalen startade, som en bulvankanal för TV4, med enda syftet att få en plats i det digitala marknätet som TV4 sedan kunde överta när man startade TV4 Sport.
Med aggresiv marknadsföring säljer fyran in kanalen som sportkanalen, fastän större delen av innehållet hålls i idrottens utmarker. Serier, långfilmer, spelprogram, amerikanska kampsportserier, motorserier där det mer handlar om att bygga bilar än att tävla.
Spanska ligafotboll och delar av italienska serie A döljer en del av tablåbristerna, men när kanalen låtsas att allsvenskan i ishockey och herrarnas elitserie i innebandy är världsklass, då är det bondfångeri.
En del allsvensk fotboll kommer i år att visas. Men kring den finns juridiska frågetecken, så inte heller där känns kanalens agerande äkta.
Det är väl därför sådana här reklamartiklar behövs. Leve svensk sportjournalistik.



