SKRIVER MAN om sport i tv är åtminstone jag så naiv att jag tror att det ska handla om en granskning av hur sport sänds i tv.
Inte att det ska handla om sport.
Men - läser man den ena av Dagens Nyheters sport-tv-skribenter handlar det mestadels om sport.
Kanske har jag missat något, men det enda om tv jag hittar i den här länkande DN-krönikan är att den som skriver sitter i en soffa och ser tv.

VM I FOTBOLL 1958 var inte bara en sportslig succé.
Det var tv:s genombrott i Sverige.
Men också en mästerlig uppvisning av Radiotjänst, vars beslut att sända från samtliga arenor var en för tiden helt oprövad utmaning.
Dagens "Sportextra" som flänger arenor världen runt fanns inte i föreställningsvärlden. Bara att sända från två arenor samtidigt var ovanligt.
Men Lennart Hyland, som tillsammans med Sven "Plex" Petersson utgjorde radions sportredaktion hade visioner och med lång och våghalsig planering lyckades satsningen.
Det var inte bara tekniken som var en utmaning. Det fanns inte referenter, långt ifrån. Utan Lennart Hyland tänkte ut en dåtida variant på "Idol" och annonserade efter talanger.
En av de uttagna blev Lars-Gunnar Björklund, då inkallad i det militära. Efter lyckade tester fick han Helsingborg som sin ort och när matcherna där var avklarade kallades han till Stockholm, för att få en tjänst vid radion när militärtjänsten var över.
Men vilka var de andra referenterna?
Inte ens Sveriges Radios arkiv kan ge svar.
Det kan däremot Ove Karlsson. Sveriges främste OS-statistiker och just nu aktuell tillsammans med Sune Sylvén med en bok om de olympiska spelens historia.
När VM spelades var Ove Karlsson 14 år och redan en statistiskt nyfiken. Hans anteckningar från den tiden kan vara de enda heltäckande över vilka som för Radiotjänst bevakade VM i fotboll 1958.
En kulturgärning, verkligen. För Sveriges Radios arkiv må vara välfyllt, men inga pengar finns för skötsel.
Därför, tack Ove Karlsson för ditt bidrag till svensk radiosports historia.
Här är namnen från 1958: HALMSTAD: Lars Henric Ottosson. VÄSTERÅS: Åke Barrling. SANDVIKEN: Lennart Hyland, Erik "Bassen" Sköld, Gösta Blixt. NORRKÖPING: Lennart Höjer. UDDEVALLA: Rolf Bergström. MALMÖ: Bertil Lundgren, Rune Ruhnbro. STOCKHOLM/SOLNA: Lennart Hyland, Erik "Bassen" Sköld, Gösta Blixt. ÖREBRO: Gunnar Åslund. ESKILSTUNA: Rolf Bergström. HÄLSINGBORG: Lars Gunnar Björklund. GÖTEBORG: Lennart Hyland, Erik Rydbeck, Erik "Bassen" Sköld. BORÅS: Erik Rydbeck, Rolf Bergström.
Sveriges Television hade betydligt blygsammare med folk, bara fem personer arbetade utåt med vad som var den största produktion svensk tv hade åtagit sig. Länge var det dock oklart om VM skulle sändas, då som nu handlade det om pengar.
Det hela löste sig när SVT gick med på att betala 1,5 miljoner kronor. Pengar gick till Svenska Fotbollförbundet, inte som numera till Fifa.
Länknätet var på långa vägar inte utbyggt, vilket betydde att många matcher filmades för senare visning. Detta gäller bland annat semifinalen Sverige-Västtyskland. Enligt ett tidigare beslut användes den enda länken till Frankrike-Brasilien, som visades direkt i Sverige och i Europa. I Frankrike var det den första direktsända fotbollsmatchen från utlandet.
Tv:s kommentatorer var Sven Jerring och Bengt Bedrup, med assistans av Putte Kock, Rustan Älveby och Fritjof Haglund.

Ove Karlsson har också i sin anteckningar vem som radiorefererade för den finska radions svenskspråkiga sändningar. Det var Enzio Seron.

BRITTISKA KLASSIKERN Home nations återuppstår 2011.
Tyvärr då utan England och med namnet Four Nations tournament.
Wales, Skottland, Nordirland och Irland kommer då årligen att spela en landskampsturnering, matcher troligen i januari och mars alternativt april.
1984 spelades sista Home Nation, en turnering med anor från slutet av 1800-talet.
Namnet syftar på vad som i Storbritannien kallas hemländerna, de fyra olika regioner landet består av, det vill säga England, Skottland, Wales och Nordirland. Fram till 1954 deltog Irland i mästerskapen, men ersattes då av Nordirland.
Fotbollsmässigt är uppdelningen av Storbritannien i fyra olika länder ett resultat av Englands förhållande till Fifa, det internationella fotbollsförbundet.
För att England skulle gå med, vilket man gjorde för att senare både gå ur och återinträda, var ett av villkoren just den här uppdelningen i Home Nations.

PENGAR ÄR MAKT och med makt kommer rätten att bestämma.
Formel 1 är den sport som drar in mest pengar, enligt revisionsfirman Deliottes, specialister just på sportpengar.
217 miljoner USA-dollar är omsättningen för ett enda lopp, siffror som får ett perspektiv i jämförelse med en match i engelska Premier Leauge. Där beräknas åtta miljoner USA-dollar vara i rörelse.
Med så mycket pengar i påsen borde det vara en självklart att de städer som i dag arrangerar GP-loppen värnar om att få ha kvar tävlingen.
Men inte Melbourne.
Formel 1:s själlvutnämnde chef Bernie Eccelstone - nu hoppar vi över hans privata förehavanden - brukar få som han vill och får han det inte finns det andra som följer hans vilja.
Melbourne har sagt nej till att i framtiden arrangera Formel 1-loppen nattetid. Anledningen till förslaget är att GP-tävlingen i Melbourne körs på en för europeiska tv-tittare totalt fel tid. En natttävlingen i Australien skulle innebära att den tv-sänds i Europa dagtid, med många fler tv-tittare än nu då bara sömnlösa och extrema motorfans sägs titta.
Säkerhetsmässigt innebär ett nattlopp inga större risker än i dag. Tester har gjorts och ett skarpt test kommer i höst då Singapores GP körs med strålkastarsken.
Men de ansvariga i Melbourne är inte lockade av förslaget, även om det innebär att man förlorar den tävling man så länge arrangerat.
För, säger de ansvariga, en natttävling är störande för omgivningen, publiken kommer att minska, det blir i Australien färre tv-tittare, samt, skattebetalarna varje år får bidra med cirka 40 miljoner US-dollar. Visserligen ger arrangemanget massor med pengar tillbaka, men de hamnar då mestadels hos kommersiella intressen än att de återgår direkt till staten.
Det är sällan konflikter mellan F1 och exempelvis arrangörer resulterar i något annat än en överenskommelse. Förhandlingar utan insyn löser de eventuella problem, att öppet motsätta sig Bernie Eccelstones organisation kan betyda att tävlingen inte finns med när nästa kalender fastställs. Överenskommelserna beror inte bara på pengarnas storlek, lika mycket är det en fråga om status. Att arrengera en GP-tävling innebär att man är med i den verkligt stora liga vad gäller sportarrangemang.
Om det är de verkliga skälen för att säga nej till nattracing som Melbourne redovisar eller om annat finns i bakgrunden är oklart. Kanske är det så enkelt som att Melbourne inte vill att Bernie Ecclestone ska diktera villkoren, Australiens GP tillhör ursprungstävlingarna och kan därför tycka att man här rätt till sin egen regelbok.
Försvinner Melbourne väntar ivrigt bland annat Ryssland och Indien på att få ta över platsen. För det är till växande ekonomiska marknader F1 vill, valet av Kina är det tydligaste exemplet därpå.
Att därför offra Melbourne är för Bernie Ecclestone lätt som en plätt. För hur lång Gp-traditionen där än är och hur föredömliga arrangemangen än är, tv-mässigt ligger landet alltför långt borta för de vikitigate tv-marknaderna.

BBC är snart som SVT.
Utan fotboll.
När säsongen 2008/2009 startar är FA-cupen, engelska landslaget och mycket mer borta ur BBC:s tablåer.
Trots höga rättighetskostnader har BBC:s högsta ledning tidigare avsatt pengar just till fotboll.
Men från och med nu gäller en helt annan prioriting, vilket redan de engelska tv-tittarna märker av.
När England mötte Frankrike borta i Paris var det inte John Motson (bilden) som kommenterade utan Jonathan Pierce.
John Motson har varit BBC:s förstekommentator i snart 30 år. Enligt BBC-tradition är det alltid nummer ett som gör de stora matcherna och tävlingarna, oavsett sport. Hierarkin är viktig på institutionen BBC.
BBC kan jämföras med en riksregalie, normgivare i ett traditionsbehängt samhälle där sport definitivt inte är något trivialt.
BBC har i många år varit under press från andra tv-bolag, inte minst då Rupert Murdochs BSkyB. Men hur mycket fotboll än andra kanaler visat har BBC Sport aldrig tillåtit sig slarva med sitt uppdrag, det redaktionella har haft fortsatt hög kvalité.
Men med nästan ingen fotboll kvar annat än i höjdpunktsformat börjar BBC slänga ut sina gamla principer.
En nationell instutition som John Motson ställs åt sidan, ja hela den panel av experter och kommentatorer som varit en ryggrad i engelsk mediabevakning av fotboll.
Det som fram till nu inte har visats i Sky, ITV, Channel Five och Setanta hamnar till största delen också där. Det som blir kvar åt BBC påminner mycket om SVT:s situation. Inte en landskamp, inte en cupmatch, inget höjdpunksprogram, blott lite nyhetssnuttar.
Redan har John Motson fått erbjudande från kommersiell tv och troligen går även Alen Hansen, Gary Lineaker och andra BBC-profiler dit.
Skillnaden mot svensk sport-tv är dock att kommersiell tv i England har massor med kompetent folk. Den andra- och tredjesortering som svensk sport-tv erbjuder är främmande för exempelvis för Sky Sports.
Martin Tyler och Andy Gray på Sky Sports, Clive Tyldesly och Andy Townsend på ITV, Jon Champion och Angus Scott på Setanta är kommentatorer som gör att de brittiska sporttittarna slipper stöna över usla yrkesinsatser.
När BBC-profilerna nu tar steget över till den kommersiella marknaden är tittarna där att gratulera, varje kanal kommer att ha sådär tio Lasse Granqvist och lika många Arne Hegerfors och Tommy Åström att erbjuda tittarna.
BBC däremot kommer tyvärr att bli ett alibi för alla andra public service-kanaler som vill skära i fotbollsutbudet. Den kanal alla tidigare framhållit som föredömme kan ju inte heller göra fel när man drastiskt förändrar i fotbollstablån och sänker kravet på medarbetarna.