Tisdag i Ålands skärgård.
Jo, jag vet att det varit två dagar utan noteringar i denna blogg.
Söndagen åtgic k till resa från Stockholm till åländsk skärgård.
Väckarklockan 06.30, ankomst 19.45.
I virusets tid är det en resa med restriktioner, stora båten ödslig, bara en servering öppen.
Vid ankomsten i Mariehamn, jo jag hade alla fem dokumenten i ordning för inresa, men gränsbevakningen synade noga.
Sedan väntan på buss i en stad med spöklik känsla. Enstaka finska turister, få egeninvånare.
Bussresa med lokaltrafiken, ja vad var vi, åtta passagerare?
Skärgårdsfärja även den glest besatt. Några ålänning, några finländare.
Men - så tryggt. Så långt från den respektlösa trängsel som överallt verkar finnas i Sverige. På Åland, i Finland, där tar man inte ledigt från viruset, utan avstånd och regler följs.
Regler och förordningar, inte rekommendationer.
Kommer under resan i samspråk med några andra resenärer, alla skakar de på huvudet åt Sverige.
Kanske inte åt hur viruset bekämpas, snarare åt svenskarnas ovilja att följa regler och ta hänsyn till andra.
En jag språkar med är tydlig, Sverige har inte haft inbördeskrig, stod utanför första och andra världskriget, Finland hade vinterkriget och fortsättningskriget samst iskall närvaro av kalla kriget. Sådant påverkar ett samhälle och dess befolkning.
Dagen efter återkomsten, regn, regn, regn. Tungt regn.
All uteverksamhet inställd.
Så det fick bli denna dag, röjsågen ha gått varm, mycket annat har arbetats med.
Känns i kroppen, några lata dagar i Stockholm får muskulaturen att tro det är viloläge.
Vill tro att några av er gillar indianböcker.
http://www.harnby.com/Seriesida/Winnetou.htmOm man nu i dessa tider får skriva så, säga så. Men länken ovan, nog väcker den nostalgiska känslor?
Det finns tecken, som det heter, på att olympiska spelen i Tokyo även 2021 ställs in. .
För egen del sörjer jag inte.
OS har i mitt sinne blivit bara för mycket av allt. Mystiken är borta, kommersialismen regerar.