Fågelbord, finsk beredskap och en höjdhoppare

 


En kall dag avslutas med solens ljus. Vattnet flyter stilla.
Fågelbordet där var många gäster, alla samsades även om koltrastarna ville dominera.
Duvparet var där tidigt, runda, trinda och så vackra.

Hund tittade länge på duvparet, men bestämde sig för att de får vara här. Gick på längre promenad, bara dagen efter magsjuka.

Robotdammsugaren vill inte få kontakt med nätverket, nu ska den på service och eftersom allt sker digitalt kom fraktsedel via mejl, skrivaren vägrade skriva ut, fick byta webbläsare, då kom fraktsedel, beställde hämtning via nätet.

En hårborste som påstås effektiv ta bort exempelvis hundhår, ja vart tog den leveransen vägen. Spårar, för den finns ju så kallade spårnummer. Det visar sig att den väntar på leverans i en hamn i Kina. Mejlar den svenska firman om när och hur och var, men svaret dröjer, som ni förstår.

Dagens Nyheter, ni måste alla läsa artikeln om de finska beredskapsförråden.
https://www.dn.se/nyheter/varlden/finland-fick-lara-sig-den-harda-vagen-och-nu-ar-ladorna-fulla/
Ni som möts av att artikeln är låst, anmäl er till DN:s nätartiklar, de är gratis just nu.

En skribent av kriminalböcker är medintressent i en privat sjukvårdsklinik och får mer än kalla fötter när det visar sig att antikroppstesterna för tusenlappen inte är att lita på.

PO Enquist tog 1,97 i höjdhopp. Med saxstil! Undrar om han någonsin prövade dykstilen.

Sjuk hund, inställd Lundell, inställd Valborg

Regnet kom och regntunnan fylldes.
Marken fick nederbörd, tillräcklig mycket, inte bara den där ytliga som dunstar bort utan att göra nytta.

Hund magsjuk. Kräktes, gick på vingliga ben, lade sig ute på regnvåt gräsmatta. Fick bäras in.
Några timmar senare aktiv, trött visserligen, men den blick som tidigare var trött har nu glimt.
Sover mest, dricker vatten.
Men mot kvällen kommer hungern, kokt torsk, ris och mycket vatten från fiskkoket. Värktablett. Lugnet infinner si
g.

Valborg närmar sig.
Det är bara att följa rekommendationerna. Fira hemma.

Ulf Lundell ställer in kommande turné. Väntat, för vad ska en riskgruppsgubbe ut och spela för andra riskgruppsgubbar. Hans publik är inte direkt ungdomlig, samt gillar att stå skuldra vid skuldra och skråla med i texterna.
Nå, vill tro att mannen i fråga tar efter sina förebilder, ni vet BD och BS, och släpper inspelningar på tuben och via andra digitala medier. Men någon 17-minuterare, där är jag tveksam.
Ni vet väl att Berns-konserterna före förra julen finns tillgängliga digitalt?

Håll avståndet. Ingen är odödlig.

Prognosen aviserade regn.
Efterlängtat.
Men det duggar bara och ska så göra fram till morgondagens eftermiddag.
Mer behövs, för det är torrt.

Arbetat större delen av dagen i trädgård. Räfsat gräsmattan, så mycket torrt gräs som måste bort. Grävt upp rötter, rensat rabatter, slutet närmar sig men så mycket annat återstår.

Potatis ska sättas, grönsaksland göras i ordning, snart ska lusthusets alla glasväggar rengöras och möbler i det samma tvättas, blomkrukor ska ställas i ordning, mossa tas bort och snart ska gräset första gången klippas.

Inomhus väntar fönstertvättt, ugn ska rengöras, golv våttorkas, madrassöverdrag tvättas, skåpluckor rengöras.

På något sätt är det en skön känsla att tiden är fylld av sysslor. Medan andra i dessa virustider ägnar sig åt att trängas på serveringar. Dagligen ser jag människor som står nära varandra - tror de att de är odödliga.

Hund är piggelin. Snart 14 år. Må hon få stanna hos oss en stund till.

Trädgårdsarbete och skivbutik i Gamla Stan

Söndag men ingen vilodag.
Har arbetat hela dagen i trädgården. Grävt upp rötter, bundit upp buskar, räfsat, krattat, grävt, kärrat bort skräp, skräp, skräp.

Nöjd, men ändå så mycket kvar. Gräsmattan ska räfsat, gräsfrö läggas ut, rosbuskar beskäras, sedan kommer blomkrukor ut och potatis ska sättas och grönsaker börja odlas. Snart ska gräset för första gången klippas.

Utemöblerna väntar på entré, men först ska stenplattorna tvättas med mera. Sedan ska lusthuset göras i ordning, tvättas invändigt och utvändigt.

Alla blommor ska ut ur vinterförvarning, planeras. Ny jord ska köpas, sådär 50 säckar.

Förstår inte att folk i dessa tider känner sig frustrerade av att inte ha något att göra. Det är väl bara att piska mattor, göra ren ugn, ta bort ludd ur tvättmaskinen, mangla, tvätta skåpluckor, sortera bort det som inte behövs och forsla till återvinningsstation. Lägg till att det går att lyssna på radions P1, ta fram frimärkssamlingen, kruska banden till örngott, sortera fotografialbum, ta ut alla böcker ur bokhyllan och damma av dessa, med mera mera.

Skivbutiker att minnas, jag tror att Gamla Stans Skivhandel är den som haft störst betydelse för mig. Kände mig aldrig hemma hos Richards eller Skivbörsen, möjligen hos Skivfönstret och senare hos Mega.
Nå, inte att förglömma unga års Wessman & Pettersson i Visby, där fostrades min musiksmak.
Western Songs i Bagarmossen har också den en roll i mitt skivsamlarliv.
Men Gamla Stans Skivhandel, där kände jag mig alltid välkommen.

Duvparet har blivit hemtama vid fågelbordet. Står metern ifrån och de fortsätter lugnt att äta de frön som ännu finns kvar. Passa på, för snart stänger butiken. För att öppna nästa höst.

Utan sportsändningar på tv hinner man göra mycket. Väldigt mycket.

Nätbeställningens ädla konst

 

Beställa på nätet.
Jojo, det är en konst, ibland.
Ibland kommer det beställda snabbt.
Lika ofta inte lika snabbt.

Eller så kommer det som inte skulle komma eller så kommer inte så mycket som önskades och så ska man reklamera och då finns det ingen kundservice på telefon utan man ska chatta eller skriva ett mejl enligt formulär där i slutet en ruta ska ikryssas att man inte är en robot.

Om det nu finns telefonservice är den av arten "just nu är det många som ringer ni har nummer XXXX".

I vissa fall kan man få nåden att bli uppringd, när ens  tur i kön är nådd. Men nåde mig om jag då inte svarar, då får jag ringa upp igen och börja om från början.

Vårrullar med kyckling och sparris är mat att njuta av. Men ack så svåra att göra. Tre stycken slank ner, den sista var onödig men så god, inte minst sojadippen - givetvis egengjord - förhöjde upplevelsen.

Rekommenderar att om ni har vägen till Borlänge, besök Ingemar Magnussons skivaffär. Kanske den sista av sitt slag i Sverige, som verkligen kan kallas skivaffär.

Norge förbjuder till 1 september alla evenmang som drar över 500 personer. Konserter, event, idrott.
I Sverige kan folk inte ens hålla avstånd på krogen utan måste provocera fram stängda restauranger och samlingsplatser.

Är rädd när jag rör mig utanför min tomt. Det där med avstånd, nej, gå med näsan i mobilen och inte notera hur långt man ska gå från andra människor.

Trygg i en kanot

De glider fram i trygghet.
Kanoterna, kanotisterna.
Från husets fönster, från altanen ser jag kanoterna glida fram över vattnet och det infinner sig en känsla av frihet, av oberoende. En kanotist brukar öva snabba vändningar, rulla runt under vattnet. Det är något med rytmen, med paddelsn brytande av vattenytan.
Ett lugn...





Lugnet infinner sig inte av de senaste rapporterna om viruset- utbredning.
Fler fall och det kan kanske förklaras med att sunt förnuft inte fungerar. Är det varmt och soligt ska stockholmare sitta på uteserveringar.

Många förklaringars finns till det svenska civilsamhällets nedmontering av beredskap.  Varför beredskapslaget på mat och medicin avvecklats, varför militära fältsjukhus avyttrats till andra länder och så vidare i oändlighet. Själv vågar jag använda ord som naivitet och historielöshet.

För egen del, varje utfärd till ett köpcentrum, till butiker, för att utföra det som är nödvändigt, det är en utfärd med oro. Avstånd, distans, hänsyn - nej.
Det är som vanligt, knuffar, trängsel och näsan i mobilen.
Jag vill tro på den svenska modell. Men jag börjar tvivlar på svenskarna.

Undrar hur det går för skivbörsar, skivmässor och fysiska skivbutiker? Tidningarnas kultursidor gnäller om att teatrar och alternativa scener ställer in. Men vardagskulturen, vad händer med den. Blir det någon stenkakemässa i sommar, månne? Tror inte DN eller SvD kommer att ställa den frågan.

Om allsvenska i fotboll startar i juni, juli eller augusti, det bryr jag mig inte om. Hur kan man ens fundera på något sådant? Jo, det gör de inblandande, för det gäller tv-avtal och sponsoravtal och de är viktigare än sporten.

I Borlänge finns skivbutiken där allt finns

Sol, blå himmel, värme.
Vi behöver det.
Njuter, även höger axel värker efter gårdagens trädgårdsarbete. Blir bättre i morgon, altanmöbler på plats, nu ska utebord och utestolar ställas ut och - jo - gräsklipparen tas fram ur sin vinterdvala.

Borlänge är kanske inte Sveriges så kallade hippaste stad.
Men - där finns Ingemar Magnusson och hans skivbutik och den är unik för där finns så mycket kärlek till vinyl och CD, där trängas LP, singlar, EP och allt möjligt och han Ingemar Magnusson, för honom är ingenting omöjligt. Han ordnar de skivor du inte hade en aning om existerade. Han gör det med kärlek, med omtanke.
Jag har sålt en stor del av min samling till honom och jag har gjort det för att jag vet att det sålda då förvaltas väl.

Rekommendationer är lika med skarpa anvisningar. Inte egna tolkningar.

Antalet dödsannonser i svenska tidningar har uppmärksammats. Minns antalet i tidningar i de länder vars arméer krigade i första världskriget.

När de som nu besviket uttrycker sin ilska och frustration över att inte få fira studenten på det festliga sättet - har skolan inte lärt ut något om spanska sjukan, digerdöden, böldpest och annat. Kanske bode besök på bårhus var en obligatorisk del av skolans undervisning.

Fira inte Valborg på det sätt som brukas. Missbruk och vårt samhälle stängs ner.

Gräset börjar gro, faktiskt tid att ta fram och putsa gräsklipparen.

Värme - äntligen.
Jobbet i trädgården fortsätter.
Får ordning på den stora komposthögen - alla sly och alla törnkvistar måste plattas till.

Spolar av altanmöblerna. I morgon ska de komma på plats.
Foxy Hund kommer att bli glad, hon ligger där och spanar ut över gångstig och vatten.

Markisen är ur funktion, samma om krånglade för några veckor sedan. Garantiärende, men sådana prioriteras sällan av utförande företag.

En tv-dokumentär om Tage Erlander. I SvT. Det var på tiden. Må den uppfylla förväntningarna.

Veganska linsbollar var på menyn. Utmärkt. Foxy Hund fick dock inte smaka, då mandel var en ingrediens.

När digerdöden härjade var folkupplysningen inte uppfunnen. Samma med det som kom att kallas spanska sjukan.
Men idag, när informationen är tydlig och alltid aktuell, att då inte följa det som föreskrivs är - ja - det mildaste ordet är dumt.

Tid för utearbete - samt funderingar

Utearbete hela dagen.
Grävt och grävt för att få bort bildväxande rosbuskar.
Rensat, räfsat, plockat, kärrat bort, klippt ner törnbuskar, allt iväg till komposthögen.
Allt dock positivt, varm sol och hund vilar på gräsmattan.






I morgon kommer nog utemöblerna ut.
Grillen är uttagen, altanmöblerna ska spolas av, sedan ska de på plats.
Men hängmattan på altanen får vänta, några veckor.

Att folk i Stockholm inte kan följa rekommendationerna.
Restriktioner väntar och jag är inte förvånad, för avstånd hålls sällan.

Funderar, är det så att unga svenska människor aldrig sett en död person.
Kanske, kanske, om de fick besöka ett bårhus och se döda kroppar på rad, kanske skulle då en medvetenhet om situationen inträda.

Svenskt skogsbruk och lantbruk och odling saknar arbetskraft.
Detta eftersom säsongsarbetarna från, främst de forna öststaterna, kanske inte får inresetillstånd.
Svenskar verkar inte intresserad av den typen av kroppsarbete, hellre influensare och annat trendigt än kroppsarbete.

Läser att det är stor nedgång i besök på vårdcentralen och sjukhus för många åkommor. Kanske är det så att en del avstår för att de tror att de inte får vård och gäller det misstänkt stroke är det allvarlig. Men kanske är det också så att många besök hos läkare handlar om att söka för något man egentligen inte behöver söka för.

I morgon fortsätter trädgårdsarbetet.

 
Avstånd var ordet.
Det är bara att följa rekommendationen.
För, det är så att ren rekommendation från svensk myndighet är inget man själv väljer om man vill följa eller ej. Rekommendationen är någon som måste följas.

Citronbakad kyckling och ugnsrostad potatis med persilja och citron, mycket gott. Men fem timmar passerade från start till färdig disk. Hund var mycket nöjd.

Förstår inte alla som säger sig i karantän vara sysslolösa. För egen del räcker tiden inte till, idag förutom lång matlagning har timme ägnats åt att läsa dagstidning, följa nyhetsrapportering, damma och dammsuga, telefonsamtal med myndigheter och företag, klipp ner buskar, burit bort det bortklippta, läsa matbutikernas reklamblad för att planera veckans matsedel, gå ut med hund och mycket mera.
Hade tid funnits över hade den ägnats åt att mangla lakan.

I morgon säger vädrets förutspåare att det ska bli varmt. Då ska det arbetas ute, klippa fler buskar, räfsa löv, ta bort sly och en hel del annat.

En del av sommarens utemöbler bärs ut från vinterns förvaring.
Snart är det ju 1 maj.
Buskar beskärs, löv räfsas bort, det gamla sopas undan.

Må solen snart komma med värme, för blåsten gör det mindre angenämt att vara ute. Åtminstone där jag bor.

Krångel med tv. Allt fungerar med ny smart tv, utom att signalen från Canal Digital inte kommer in.

Robotdammsugaren vill inte. Får inte kontakt med nätet, följer instruktioner men den får inte kontakt.
Så det blir till att ta fram vanliga dammsugaren...

SvT visar gammal sport i brist på ny sport.
Inte mig främmande, sport var bättre förr, inte minst tv-sport med "Plex" och Bengt Bedrup.
Men just fotbolls-VM 1994.
Sverige tog visserligen brons, men hade tur med lottning och visst var turneringen mindre bra?
Vill hellre se turneringen 1966 eller 1970 eller 1974.
Samt kvalmatchen mot Österrike 1973, den match som spelades på snöunderlag. Bengt Grives kommentatorinsats är bland det bästa som gjorts i svensk sport-tv. Enda konkurrenten är 10 000 meter i friidrotts-EM i Helsingfors 1971, sista varvet, när Väitenen svarar på Haases ryck. Aldrig har "Plex" varit bättre.

Jo, VM 1994. Njuter av Bo Hanssons kommentarer. Så exakta, så kunniga, en insats ingen av dagens kommentatorer är i närheten av. Tag lärdom!

Begriper inte varför människor i den tid som nu är tror sig var odödliga. Rapporter om trångt på restauranger, främst i centrala Stockholm. Blir det lag om stängda serveringar, ni vet vem som missbrukade förtroendet att använda sunda förnuftet.

Vid lusthuset ligger den.
En död rödhake.
Så vacker, så oskuldsfull.
Kan det vara den hårda pinande blåsten? Att fågeln inte hade kraft att stå emot stormens styrka utan kastades mot hårda väggar?
Jag tar upp kroppen, bär iväg den och lägger den till vila på en undanskymd plats.

Bob Dylan ger ut ytterligare en inspelning, tillgänglig på det vi kallar nätet.

Ulf Lundell gör tillgängligt de två konserterna han gjorde dagarna innan jul.

"Let´s dance" i TV4 gör ett krampaktigt försök att fortsätta. Det mesta blir fel, som när den kvinnliga programledaren presenterar Anders Svensson som en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna. Jaja, kan man inget så kan man inget. Den som minns "Iffa" Svensson vet att Anders Svensson inte var genom tiderna bäst.

Har nödvändiga ärenden till ett centrum med affärer. Många håller avstånd, dock inte alla. Två personkategorier avviker, nämner dock inte vilka.

Hund har njutit av kycklingpaj. Sover nu i tv-soffan.

Jag hyllar Dagens Nyheter i mycket. Men den där debattartikeln signerad av 22 forskare, den finns fortfarande bara digitalt, inte i pappersformat.  Även reaktionerna finns bara digitalt. Varför?

Om vädret tillåter ska utemöbler ut. I morgon.

Hund har det bra och en bra skribent

Hund mår bra.
Njuter av vårens ankomst, full av bus.
Om två månader fyller hund 14 år.
Det är nästan 100 människoår.
Märkligt!

Rekommendationer i dessa tider är inget man själv bestämmer om man vill följa eller inte.
Vill man inte följa finns risken att det rekommenderade blir lag och då blir det inte så bra.
Tänk på det, ni som inte tar avstånd, utan samlas och trängs.
Nu kommer våren och den tid vi vill vara ute.
Blir rekommendation lag så får vi vara inne.

Pannbiff var kvällen meny. Hund njöt.

Tv-programmet om Danmarks drottning, intressant. Många journalfilmsbilder från förr, som gav en historielektion och en påminnelse om att under andra världskriget var Danmark ockuperat, inte Sverige.

Årets Americana-festival i Stockholm är inte oväntat inställd. Jag kommer inte att sakna den, för många ointressanta artister var aviserade, en del med trendstämpel. Med det menar jag att att de för något år sedan inte hade en aning om vad countrymusik är.

Sakligaste, neutralaste, bästa rapporteringen i svensk press just nu den signeras Jennifer Wegerup. Ett ljus i ett vinklat mörker. Ge henne alla journalistpris som finns. Här en av texterna:
https://www.expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/italienska-rapporteringen-om-sverige-mork-och-falsk/

Glöm inte att "Let´s dance" i morgon återuppstår i TV4. Det gäller att hålla kändislivet under armarna.

Vår, släpkärra och vilken var Putte Kocks sista tv-match

Våren kommer, sommaren likaså.
Även om det är annorlunda.
Njut av det vackra, det som växer, de som återföds.

Dagens Nyheter har jag fler gånger berömt, för saklig och ansvarsfull rapportering.
Men, tycker det har smugit sig in en försiktig ton av slaget vilket ben ska man stå på.
Det finns även en trötthet i rapporteringen.
Aftonbladet har en bra nyhetsrapportering.
Expressen skriker mer, men har genomgående bättre kolumnister. Ja, undantag finns, men här är inte tid att peka ut namn.

Det räcker med forskare och sakkunniga som bråkar. Hör anas att det gäller att profilera sig för att få en plats vid köttgrytan när forskningspengar utdelas.

Sällan tycker jag om politik, det blir så lätt självcentrerat och vad man säger tolkas som åhörare anser det ska tolkas. Men personen som är president i USA verkar ha mer än en häst på rymmen. Men jag förstår hästarna, vilka vill vara i det stallet.

SvT-sporten ska visa Sveriges matcher från fotbolls-VM i USA 1994. Finns ju ingen annan sport att sända, men varför just 1994. Ingen bra turnering och Sverige hade tur, tur, tur. Ser hellre alla matcher från 1974, eller varför inte från 1970, såg faktiskt inte matchen mot Uruguay för jag kvällsarbetade. Var det förresten sista landskampen Putte Kock kommenterade?

Bob Dylans nya utgåva, ni som tycker det år svårt att följa texten. Här en textad version:
https://www.youtube.com/watch?v=Rkr6TVnGtAM

Deklarerat, slagit skyddsplast om gamla tv-appareten, burit upp påsksaker på vinden, lagat pyttipanna, diskat, hängt upp tvätt, hämtat in post där nya PC-tidningen var bland det anlända.

Ska köpa släpkärra. Frågan är bara när. För till Åland kommer vi inte på flera månader och det är dit den fullastad ska färdas.

Möjligen blir det hem, som vi gotlänningar säger, som sommarens ferieresa styrs.
Åland, med sommarviste och så mycket mer, nej, mycket ska till för att den sommarvistelsen ska bli verklig.
Finlands krislagar är stränga, så även om viruset skulle vara på reträtt i Finland och därmed på Åland, så släpps troligen inte svenskar in. För vi måste ha ordning i vårt eget land.


Skillnaden är stor mellan länderna. Detta trots likheterna.
Men Finland har kollektiva minnen av inbördeskrig, andra världskriget och att leva i en farlig närhet till ett Sovjetunionen som när som helst kunde invadera.
En finländare litar aldrig på en ryss.

Därför har Finland värnplikt, beredskapslager, en övergripande myndighetsorganisation som  kan agera snabbt utan att ta hänsyn till kränkta särintressen.

Vad vi läser och får oss förmedlat från USA, nationen som vi såg som en garanti för friheten och freden, de inger oro. Nu har USA i val valt sin president och att säga att de gjort fel val hjälper föga, för bara de som har rösträtt i USA kan rösta.

Kanske uttrycker en krönikör i Aftonbladet  känslan av att var utlämnad åt okända krafter, på ett personligt sätt så att vi andra kan förstå.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/BRKe1G/det-enda-som-hjalper-mot-oron-for-mammaHund mår bra, snart 14 år och nästan vigulant som en valp. Nästan.

I morgon, jag måste sätta skyddsplast om gamla tv-apparet som förflyttats till garaget. Nya på 65 tum är både smart och ge ny dimension åt gamla program. Samt har tekniska finesser, som att starta satellitdekoder utan att satellitdekordens fjärrkontroll används.

Ulf Lundell, ja "Vardagar 3" sägs vara på väg mot tryckeriet. Samtidigt, hans blogg lär ha återfötts, fast inläggen är få. Ni kan själva ta del.
https://www.ulflundell.com/badgers-drift/Att göra annat än gilla läget och ta meteravstånd från andra, det är bara att göra. Det finns de som har det värre, mycket värre.

En bra film, Tommy Rander harklar sig, hund är frisk

Har läst en bokrecension av ett slag som gör att jag nästan får känslan av att inte behöva läsa boken.
Så bra skriver Magnus Sjöholm om en bok om Gunder Hägg.
https://maxtiotar.wordpress.com/2020/04/11/myten-och-mysteriet-gunder-hagg/

En märklig påsk.
Jo, i vanliga fall kan jag betrakta den som en långledighet. Fast jag har rejäla minnen av nöjesförbud på långfredagen och kyrkans centrala roll.
Nu - när jag läser mediatexter om beklaganden att man inte kan göra som man vill, varför funderar vi inte på det som påsken innebär. Det vill säga att inte fira, fira, fira och köpa, köpa, köpa.
Jag saknar faktiskt forna tiders långfredag. Då var man tvingad till att tänka efter, på alla sätt och vis.




Ser sällan film eller tv-serier.
Men - påskdagen  betittade jag "The Irishman". Kanske för att inviga nya stora smarta apparaten. Satt och tittade hela filmen lång, inte ens ölpåfyllarpaus.
Varför?
Kanske för att det kändes genuint. Verkliga människor, inga trendtyper med konstiga frisyrer och utmanade klädsel och tatureringar över hela kroppen och en närhet i tillvaron. Kanske. Enda invändningen är att filmen inte har en svensk titel. För i Sverige talar vi svenska!

Om Sverige gör fel eller rätt i dessa tider, det avgör framtiden. Men må vi hoppas på en nationell samling och en beredskap inför famtiden enligt, vad jag tycker, finsk modell.
Å den andra sidan, fråga en nutida svensk vad "tippa finskt" betyder och ingen kan svara.

Varför ska vi stå på altaner och blåsa i horn för att hylla de som arbetar i sjukvården? Vad vi ska göra är att tvinga de som makten har att ge sjukvårdspersonalen rejält betalt, vad de är värda. De gör alltid en större samhällelig insats än så kallade influerare, börsspekulanter och andra som aldrig haft eller kommer att få valkar i händerna.

Hund är piggelin efter några dagars magsjuka. Har tillochmed badad i insjön, fast mest var det nog ofrivilligt. I kväll vegetarisk paj, som bara slank ner.

Bob Dylan har för första gången nått första platsen på USA:s försäljningslista av musik. Hur det nu gick till, förr var singlar runt tre minuter. Den här utgåvan är 17 minuter. Men tiderna är förändrade.
https://www.bing.com/videos/search?q=murder+most+foul&docid=608047964368866251&mid=C0AAF0A13D70384B18D9C0AAF0A13D70384B18D9&view=detail&FORM=VIRE

Dagarna är fyllda av mycket. Från uppstigandets tidningsläsande till sena kvällens disk, dukande av morgondagens frukost. Förstår inte folk som säger sig ha problem med sysselsättnng. Själv har jag mycket att göra. Men kanske är det så att inte längre mattor piskas och lakan manglas och lampor släcks i rum man inte vistas i.

(för att få bättre effekt, lägg in i programledarens pratande snörvel, hostande, hummande, smackande och andra läten).
Sveriges Radio Göteborg, här följer påskupplagan av "Rundgång", ett musikprogram med egna åsikter. Programledare är Tommy Rander.
Här kommer orgelgnisslig signatur.
-Hum, ja, då är vi igång. Det vi hörde var Anders Melander som spelade "Razzke Mah Gouzoku". Anders som är med en den mycket proggresiva gruppen Nationalteatern.
Ja, det är ju påsk, då kapitel och religion går samman för att extra hårt angripa och exploatera arbetarna.
I dagens program gör ett besök på Götaverket, det är Mia Gerdin som varit där. Sedan nya plattor från Nacksving, det antikapitalistiska skivbolaget som på ett mycket konkret sätt i sin utgivning följer den socialistiska läran.
Vi har ett reportage om tidningen Musikens Makt, där jag själv medarbetar och hinner vi blir det något med Norrbottens Järn, de har en ny skiva på gång.
Men först, den enda tradition det här programmet har, nämligen att vid den här tiden på året spela "Häxprocess" med Kjell Höglund. En betraktelse över det kommersiella samhällets moraliska förfall, en alltid lika aktuell inspelning

Påskens överflöd samt, dog Jesus förgäves

Påsk det är och en god måltid har avnjutits.
Men - som vanligt - det blir över för några dagar framöver.
Samma som numera julaftonens matbord - trots ambitionen att minska antalet rätter så blir alltmer över.

Minns uppväxtens högtidsmåltider.
Då fanns allt det på bordet som inte fanns andra delar av året.
Nu finns överflöd året runt.
Där kanske skillnaden får sin förklaring.

"Jesus died for nothing" sjöng John Prine.
Hur rätt hade han inte.





Har ett ärende till vårt lilla köpcentrum, ett måsteärende. Håller avstånd, tar omvägar.
I butiken ställer jag mig på sidan om.
Men - där trängs människor - jag vill inte verbalt förbanna - utan jag flytta mig metrarna bort. Då flyttar sig människorna efter.

Begriper inte en del svenskar att det här är på riktigt.

Läste, i något seriöst media, om ett personligt inlägg på Facebook, av en person som varit med om snabb-byggt avskedsrum vid sjukhus i Stockholm. Att nu finns inte tid att samlas och sörja, utan den sista hälsningen är kort i tid och för få.
Reaktionen var stark och stor, för många var det ett uppvaknande, folk dör och det NU.
Att tala om spanska sjukan, första världskrigets ofattbara dödssiffor, för svenska stockholmska innterstadspersoner utan valkar i händerna, nej ingen begriper.
Glad jag växte upp i en annan tid, då solidaritet var något som var självklart.

Viasat förlorar rättigheterna till Champions League till CMoore/TV4 och jag avger löftet att aldrig mer titta på på ligan.

En lång fredag och en hund på bättringsväg

Långfredag.
Förr var det tid till eftertanke.
Till att stoppa tillvarons snurrande hjul.
Numera - konsumera, långledighet.


Gamla tiders långfredag, jo, jag kan förstå de som aldrig upplevt dessa.
Men, för mig, är det en saknad av en tid där tillvaron fick stanna, man fick tänka efter.
Vad är det för negativt med stängda affärer, med inga nöjen, med reflekterade över tillvaron?
Vad är det för fel med att affärer stängda?

Kanske, möjligen, handlar det om att vi måste, vi som bor i välfärden, hela tiden måste bekräfta oss själva. Det räcker inte med att bara vara.


I det så kallade flödes ser ser jag bilder och läser texter om hur det trängs på uteserveringar. Hur semesterorter där främst folk som kan beskrivas som stockholmare uppför sig som om inget folkhälsofarligt finns.

Jag skäms.

Den dag liemannen knackar på är det för sent att ändra sitt självcentrerade beteende. Och chansen att ångra att smittan spridist till andra, den är obefintlig.

Skärpning krogbesökare, sjuk hund och tack för det du gav John Prine

Peabody Company är världens största privata gruvbolag.
Huvudkontoret finns i St. Louis, USA.


John Prine har avlidit. Minnesordet i media av alla de slag slår knut på sig själva.  Skribenter som aldrig tidigare skrivit om honom om hans betydelse, inte bara generellt utan personligt.
Hans första LP kom 1971, på etiketten Atlantic, skivan gavs faktiskt ut i Sverige och jag köpte den och jag har denna ännu i minne, för den påverkade mig då. Jag kan inte konstruera någon ryggklapparsituation genom att säga att jag alltid gillat John Prine, för det jag faktiskt gjort.

Nå, det har funnits perioder då en del av hans plattor varit svajiga, men, det sista årtiondet var effektivt sparsmakat.

John Prine gjorde sitt genombrott i en tid, då åtminstone i Sverige allt som hade med USA och countrymusik var fult. Nu var aldrig John Prine en countyartist, han rörde sig ett musikaliskt landskap som har den svårdefinierade etiketten americana. Detta årtionden innan Uncle Tupelo och Son Volt.

Hans första LP är bland de tio bästa på min lista. "Paradise" om hur gruvbolaget Peabody Company renrakde dalar och berg och slätmark är en text som utan pekpinnar beskriver verkligheten i Neulenburgh County. Tänk om den så kallade svenska musikrörelsen varit lika rak i sina försök att teckna verkligheten, utan kommunistisk agenda.

Det är öde vid fågelbordet. Bara duvparet njutet av födan. Ett tecken på att våren närmar sig.

Köpt smart-tv. Jo, det tar sin tid att lära sig finesserna, men det har sina fördelar. Märkligt nog går dt snabbare med appar än med direkta webb-adresser.

Hund magsjuk. Nu gäller kokt torsk, ris och magmedicin och kärleksfull omvårdnad.

Vill inte låta gnällig. Men bortskämda egoistiska storstadspersoner som ignorer myndighetsanvisnigar om avstånd på uteserveringar, fattar de inte allvaret. Om myndigheter snart stänger ner krogar, butiker och förbjuder umgänge, jag accepterar.

Alla som tror sig stå över myndigheternas regler, några dagars tjänst på ett bårhus borde leda till eftertanke. För nog är det så att många av den yngre generations svenskar aldrig har sett en avliden person.

Ett tillstånd att anpassa sig efter - samt en filmvolym att njuta av

Gilla läget, det är ett uttryck jag ogillar.
Slarvigt språk, precis som att säga gymma, vabba, fibbla och allt annat språkslappt.
Men just gilla läget är vad som är det som nu gäller.
För när våren närmar sig Sverige, då kommer kortbyxor fram och uteliv börjar och ingen vill sitta inne.
Om inte de råd vi sedan länge har fått och får - då får vi sitta inne.
Medan kanske delar av Europa öppnar upp. Kanske.






Öde vid fågelbordet. Blott duvparet kommer på besök.

Varmt ut, fortsätter räfsa, gör det med uppkavlade skjortärmar. Kärra efter kärra med gamla löv, kvistar och jord av sämre slag förs till komposten.

Kanske är det jag som har en annan agenda. Men när folk nu klagar på att de inget har att göra i sin karantän och jag har som vanligt hur mycket som helst.
Vad gör jag för fel.
Städar jag för mycket, våttorkas golv i onödan, manglas nytvättade lakan som inte behöver manglas, lags maträtter som tar alltför lång tid, sorteras papper i onödan. Har inte tid att titta på tv, däremot läser jag noga Dagens Nyheter, följer nyhetsrapportering. Matinköp planeras, räkningar som endast kommer digitalt skrivs ut, fakturor betalas och sätts in i pärm, tomglas lämnas in, duschkabin städas, hemapoteket inventeras - allt det där som hela tiden görs fyller även tiden nu.

Om nu tiden är svår att fylla, varför inte ta upp det gamla frimärkssamlandet, DX-andet, noterandet av bilars registreringsnummer, klistra in tidningsurklipp - nej sistnämnda är det väl få som minns.

Klyftad skalad potatis, tomater, purjolök, olja, salt, peppar, fetaost och så torskfilé, in i ugnen 250 grader under halvtimmen. Rekommenderas.

Thor Modéen och Åke Söderblom, nu kommer volym två från Studio S. Ett företag som bland annat specialiserat sig på svenska filmklassiker från den tid då filmer hade svenska titlar. Tvåan innehåller bland annat "Lille Napoleon" och "I natt eller aldrig" plus fyra titlar till.
Stumfilm är de inte så aktiva  med, men man kan hoppas.
Väntar sedan evighet på filmen om Karl XII med Gösta Ekman, han den äldre, i huvudrollen. Inspelad i Visby, bland annat.

Ett pensionat att dyrka och en undrar om brist på aktivitet

Sveriges Television kanal 1.
Klockan 12.45.
"Pensionat Paradiset".
Alla man och alla kvinnor, ni som kan, sätt er och titta.
En klassisk klassiskare film finns inte.
Precis vad vi behöver i dessa tider. Låt bilden ligga ute på äldreboenden, på sjukhus, i akutvårdens väntrum, hos alla som behöver uppmuntran, stöifd, någon som bryr sig.
Det är en av kritiker avskydd film.
Men den har en handling när det fanns en framtid att sträva efter och dår generationerna var tillsammans.
Dessutom - den är kul. Tycker jag.

 





Dagens Nyheter, bevakningen, rapporteringen, grafiken - allt är bra. Men kan det inte vara tid för en något bredare omvärldsbevakning?

Siffror, statistik, analyser, antaganden. När man vill ha någon att hålla i hand kommer de med egen analys, de med egna slutsatser.
Under andra världskriget, det som Sverige stod utanför, var solidariteten något alla stod upp för. I dag kan inte Riksmarscher genomföras, inte heller kan vi "tippa finskt",  inte har vi bara en radiokanal att lyssna till, inte har vi ransoneringskort, kriskontrollnämnd och samlingsregering.
MEN NOG KAN VI VARA ENIGA OCH DRA ÅT SAMMA HÅLL.

Porterstekgryta, så gott. 90 minuter på spisen. Pressad potatis, grönsaker.
Hund var salig.

Skäggdoppingparet utför sin trånande ritual, det är som de slingrar halsarna runt varandra. Deras intimitet är påtaglig.

På tv har jag knappt tittat de senaste veckorna. Fullt upp med annat.
Förstår inte den som känner sig sysslolösa i karantänen.
Golv ska dammsugas och våttorkas, lakan manglas, mat lagas.
Ekonomin ska bokföras.
Dagstidningen läsas.
Nyheter på seriösa kanaler ska följas.
Diska, ut med sopor, komposthinken tömmas, tomglas bäras ut. Inkommande papper sorters, bokföring skötas, damm torkas, hund ska rastas, inköp planeras.
Nu följer tid då vinter ut och våren och sommaren in. Bildäck byts, övervintrande löv räfsas bort, blomkrukor ut, uppfarten görs ren. Planera för att måla staketet, vilket innebär nätsökande efter bästa färg.
Snart ska fönster putsas. mattor ut och vädras, piskas till och med.
De som känner sig sysslolösa, jag förstår inte.

Människor riskerar att förlora sitt arbete, jag förstår.
Jag respekterar och beundrar de som nu håller tillvaron igång, alla inom vården, hemvården, sophämtare, lagerarbetare, affärspersonal, städare, alla inom livsmedelsindustrin, tillverkningsindustrin, chaufförer, alla som gör sitt jobb utan att få tummar upp på nätet.

Men om så kallad influensare och reklambyråpersoner får mindre inkomst, det bryr jag mig inte om. För det är inte riktiga jobb, utan lurendrejeri.

En tumstock i fickan kan inte vara fel

Min morfar hade alltid en tumstock i fickan.
Sex dagar i veckan gick han i arbetskläder, på vilodagen bytte han upp sig.
Men jag tror att tumstocken, den var denna dag inte långt borta.
Kanske vi nu ska göra som morfar, ha tumstock med oss, så att vi kan mäta upp avståndet och påpeka för de medborgare som fortfarande knuffas och trängs, att säga till att här är avståndet vi ska hålla till varandra.


Den svenska smittskyddande strategin, den vet ni är under diskussion.
Men, följer vi inte det sunda förnuftet har vi snart restriktioner av samma slag som stora delar av världen har.
Jo, många, de flesta respekterar anvisningarna. Men - en generation utan erfarenhet av kris utan bara fokuserad på egen framgång och gillande i mobilen, den förstår inte.

Denna söndag, kväll, kom ett tecken på vårt samhälles sårbarhet.
Telias mobilnät låg nere. Inget tv-tittande via play-kanaler, exempelvis.
Vilket är en lyxfråga.
Men i allvarlig kris, Sveriges koppartrådstelenät är på väg att skrotas. Vad händer om något händer de digitala uppkopplingarna?
Då är vi troligen, men jag spekulerar bara, lika illa ute som när det nu konstateras att inga beredskapslager finns, mobila militära sjuksanläggningar skänkts bort, inga medicinlager finns., i

Under många år har individen fått härska.
Visst, jag går på fest, men jag kräver att få den mat jag vill ha.
Jag kräver att inte anpassa mig, utan anser att jag har rätt att få göra som jag vill, i alla sammanhang.

"Melodikrysset" denna lördag, endast två frågor förbryllade. Men det löste sig, haha, och mitt förslag är inskickat. Blir det badlakan i pris månne?

Hund har njut av entrecote!

Skäggdoppingar i trånande ritual och tänk om jag får pris i "Melodikrysset"

Halsarna sträcks, de slingras mot varandra, rörelsen är intim.
Skäggdoppingparet har sin parningsritual, samma varje år och lika fascinerad varje gång följer jag den. Undrar hur gamla de är? Tycker mig ha sett paret varje år, sedan länge?







TV4 påstår sig visa ett speciellt "Let´s dance"-program. Men synar man det hela, det visades 2016. Fast reklaminslagen tillhör de som betalar för att synas i den säsong som blivit inställd.

Gör en nödvändig färd till ett närliggande centrum. Utomhus på torg är det öde, men inne i butiker trängs det. Blir utskälld av en äldre person för att jag vid en affärskassa står en bit ifrån. I en snurrentré väntar jag utanför tills min fyrkant är ledig. Går in, då tränger sig en gamling in så att allt står stilla. Inser att ett påpekande inte faller i den goda jorden.

Det kan dröja tills den 15 juni innan jag åter kan åka till Åland. Det känns, men det är bara att gilla det som kallas läget.

I morgon klockan 10.00 "Melodikrysset". Tänker tanken att mitt namn läses upp bland vinnarna och det är jag som fått badlakanet. Tanken är inte helt positiv.

Dagens Dagens Nyheter - ni vet väl att deras nätupplaga är tillgänglig för även icke prenumeranter - har en genomgång och analys av de nordiska ländernas krishantering. Finland, med dess minnen av inbördeskrig, andra världskriget och kalla krigets gräns mot Sovjetunionen har en beredskap och ett mentalt tänkande som jag tror få svenskar begriper.

Vaknade denna dags morgon och mark och träd var fyllda av snö och uppfarten halg. Jag som tänk at under kommande vecka ta fram utemöbler, ställa in snöslungan (visserligen inte använd denna vinter) och bereda plats för uteliv.

Ge till de som hjälper oss det de förtjänar

Märkligt väder när eftermiddag övergick i kväll.
Efter sådär en kvart av en timme, solen framme, regnbåge.
Uppfarten fylld av vatten.
En lucka på garagevinden ligger på marken, skräp, grenar, kvistar.
Men på vattnet simmar sothöna utan bekymmer.



Ge de allt stöd ni kan, sjukvårdspersonalen.
Utan alla dessa lågbetalda och ofta på så kallad obekväm tid arbetande människor fungerar inget. Vi alla är beroende på deras insats.
När kriser är över, höj deras löner, deras status, deras värde.




Här är länken att ty sig till i dessa tider:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/

Gnället över förlorad inkomst fortsätter.
När det gäller de som arbetar i reklambranschen och de som är så kallad influensare har jag föga förståelse.
Den som arbetar med kroppen, den som inte kan sitta med datorn hemma, de bär upp samhället just nu.

Plötsligt har många upptäckt att det finns fackföreningar, att det finns a-kassa. Jag växte upp i ett solidariskt samhälle, inte ett egoistiskt. Så vad jag tycker behöver inte på pränt sättas.

Tv-koncernen beIN-Sports, världens största, kommer inte att betala visningspengar till högsta franska fotbollsligan förrän säsongen åter är igång.
För mig en sund reaktion, varför ska tv-bolag hålla igång idrotten?

Har föreslagit SvT-sporten att de kan fylla tablåerna, nu när mycken sport utgår, med repris av exempelvis gamla "Tips-extra"-matcher. Inget svar givetvis. Anar att det är SvT:s inställning att gammat är ful som gäller.

Vi klarar oss nog ändå

Jo, det kommer att bli trist att inte komma att åka till älskade Åland.
Kanske inte ens hem, som gotlänningar säger, till Gotland.
Men är läget som det är och reglerna som de är, man tager det man haver.
Trots allt är det inga bomblarm som ljuder och tvingar oss ner i skyddsrum och en oviss väntan vad som väntar när vi åter kommer upp på marknivå.




 
Svenska idrottare, åtminstone några, har gnällt över att de förlorar träningsbidrag och annat stöd på grund av att OS ställs in.
I Spanien visar fotbollsspelare föga solidaritet genom att vägra gå ner i lön.
Uefa, som styr europeisk fotboll, vägrar att ställa in förhandlingar om nytt tv-avtal för Champions League. Trots att ingen vet när matcher kan börja spelas.

Indiens största sport är cricket. Där visar stjärnspelarna solidaritet med landsmännen, de som lever i en fattigdom och trängsel och i sanitär olägenhet som är obegriplig för en svensk som blir ilsk över att inte få skidåka i fjällen. Suresh Raine, Virail Kohil och den störste av alla, Sachin Tendulkar, med flera, donerar miljonbelopp till den indiska sjukvården, till välgörenhet.

Skäggdoppingparet är åter. Duvparet njuter vid fågelbordet. Fyra svanar synliga.

Hund, 14 år, på långpromenad. Kommer hem, smutsig, har badat, behöver duscha.

Lagar Flygande Jakob, en matklassiker. Gott, mycket.

Dagens Nyheter, ni vet väl att tidningen låst upp nätsidan. Möjligen är det trist, trist att läsa allt det negativa. Men positivt att inget föskönas.
Men jag begriper inte, kommer aldrig att begripa varför Po Tidholm får utrymme som någon sorts kulturtyckare. Han är mer inskränkt än Johan Croneman, i mitt tycke.

Nå, att följa regler och förordningar och visa förnuft och hänsyn, gör vi det så klarar vi oss nog ändå. Som Edvard Persson sjöng, om nu någon minns honom.