En dag efter en fest

Vaknade sent.
Var glad.
Fest kvämllen innan, alla verkade ha et bra.

Men ett mörkt moln kommer.
En av gästerna snubblade på hemvägen, mörker, ojämn stig, klipper.
Ambulansflyg till Mariehamn, brutet ben.

Åländsk/finsk sjukvård har resurer, helikoptern landande på en tomt där precision på millimeter krävdes. Tack för insatsen.

Patienten nu under vård och alla tankar till dit.

Festen var kul. God mat, god dryck, frågesport, trubadur med brödspade som gitarr, eftersittning med både det ena och det andra.

Lämnar Åland tidigare än planerat. Hund har lätt hälta, är trött. Även om hund vid hemresan har varit in sin skärgård nästan nio veckor anas en hemlängtan.

Har personligen en otrygg känsla att återvända till Stockholm. Viruset, trängseln, den bristande respekten människor emellan.

Prognosen angav regn. Men större delen har himlavalvet haft en blå färg.

Dagens enda ansträngning, var till sopstationen med tomglas. Blir en hel del efter en fest.

En nära anhörig är på Gotland, i min uppväxts närhet. Bilderna som jag får tillskickade väcker känslor från en tid för länge sedan. Till och med dofterna från landskapet följer med bilderna. Undra om jag kommer att återse den trakten.

I morgon, om vädret är det rätta, ska mattor tvättas. I havsvatten. Mer rätt kan det inte bli.

Hund gillar isterband

Dagarna liknar allt mer varandra.
Helg, vardag, vad är vad?
Ena dagen regn, nästa sol, sedan regn, sedan växlande.

Skärgården är stilla, av förklarliga skäl.
Mer finska turister än vanligt, många cyklister och se, förr om åren trampade de runt i träningsoverall, nu är det tajta märkeskläder och cykelhjälm. Sörjer den finska nationaldräkten, dvs träningsoverallen, frånfälle.
Många husbilar, finska

Dagens utfärd var till sopstationen. Glömde soporna. Fick åka i repris.

Hund njuter av isterband.
Men är så trött, sover större delen av dagen.
Piggnade till efter dusch, men snart återgick hund till vila.

Kvällen ägnad åt förberedelse för fest, mat har lagats.
Lite kul måste man ha i virusets tid.

För uppmuntrande är inte varje morgons stund med text-tv.
Enda skojiga nyheter, ja skojig och skojig, är om en norrman som slagit världsrekord i långdistanssjungande av Elvis Presley-låtar.

1361 brandskattades Visby av Vademar Atterdag. Det var vid den här sommartiden. Hade han gjort det i dag hade han varit tvungen att sitta i karantän när han kom hem till Danmark efter brandskattningen.

Funderar på att köpa munskydd.
Vet någon om det finns med Fantomen-motiv, då med Fantomens onda märke. Då vågar ingen komma i närheten.

I morgon fest. Kanske tid för läggdags. Så man är beredd.

Hunder njuter av pizza

Efter regn sägs solens sken komma.
Jo, men det dröjde till sen eftermiddag innan himmelen åter var blå och nästan molnfri.

Efter frukost text-tv, för senaste nyheter.
Världens elände väller in.
Virusets härjningar. Mord, skottlossning, misshandel, bedrägerier, politiskt fuffens, klimathaveri, dysterhet, om 30 år finns inga isbjörnar, pilbågsmän, envåldshärskare, galningar.
Vad var det Barry McGuire sjöng för sådär 60 år sedan? "Eve of destruction".

Flakmopeden styr färden till Brändö och butiken där. Den sladd som behövs finns inte i lager. Men ett vykort blir postat.
Möter och kör om många finska cyklister. Bilarna är nationalitetsskylt Finland eller Åland, svenska bilar synes ej.

Röjer en del i garaget, enligt den så kallade listan. I morgon ska ett vindsförråd inventeras, samt några andra på listan nedskriva uppdrag uträttas.

Åter till Brändö, nu till en liten krog där, nu med bil och hund är givetvis med. Pizza, hund äter minst en halv pizza med salami och bacon.

Besöker kyrkogården. Sådan stillhet, sådan ro. Hund grips av allvaret och vill åka hem.

Hemma sitter hund kvar i bilen medan människorna tar fram en bänk och njuter av varsin färdigblandad GT. Loonkeri som man här säger. En skapelse från 1952. Den som vill höra historia kan höra av sig.

Som vanligt Hanna Kjöller i Dagens Nyheter skriver läsvärt, kunnigt och tankeväckande.
https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-coronapandemin-far-sjuktalen-i-psykisk-ohalsa-att-minska/
Fundera själva, nog finns det sanningens korn i texten?

Trött rymmare, Fiskö-färd, historielänkar

En regnig dag.
Inte hårt, inte häftigt, utan långsamt.
Men stor del av natten, förmiddagen, eftermiddagen.
Gräs kommer att växa, så det blir att hotta upp gräsklippare, trimmer och röjsåg.

Hund trött efter förra dagens äventyr.
Det tar på krafterna att rymma.
Mesta delen av dagen i soffa eller favoritfåtölj.

Tidig kväll på det bilutfärd. Mot Fiskö, så långt ut i den åländska skärgården man kan komma.
En del av naturen hade gotländska drag, platt berg, låg växtlighet.

Så befriande att vara borta från trängsel, knuffande och icke-hållande avstånd i Sverige.

Det där med svenskt nej till obligatoriskt munskydd.
Undrar, tänker jag, om det har att göra med att myndigheten som ger råd förstår att svenskar aldrig kommer att följa det, då det är töntigt. För en svensk gör som han vill. Glor en svensk i sin mobil och stannar i en dörr i en affär så ingen annan kommer för är det så man gör, bara tänka på sig själv.

Intresserad av historia. Förlaget Historiska Media har många intressanta titlar.
https://historiskamedia.se/
De ger även ut skönlitterutar med historiskt tema, för den hugade.
Deras nyhetsbrev har oftast något intressant att locka med.

Rekommenderar även den historiska bokklubben Clio.
https://clio.se/
Deras månadstidning är mycket läsvärd, här finns titlar som verkligen lockar. Köper själv oftast deras månadsbok.

Hundraåringen som hoppade ur bilen och försvann

Hundraåringen som hoppade ut ur bilen och försvann.
Hund var på äventyr.
Kvällens långa promenad, först biltur och sedan fritt gående.
Hund borta.

Efter många om och men och goda medmänniskor återfanns hundraåringen, då njutande av dansk prinskorv.
Hundra år och som en valp på äventyr.
Märkligt.
Men samtidigt, kanske ett tecken på ett bra hundliv.

Vid återkomsten fick den rymmande hundraåringen fläskkotlett. Nu sover hundraåringen.

För övrigt, sov kanske någon timme för länge.
Men all som skulle göras blev gjort.
Färd till sopstationen med gammalt gammalt.
Snyggat till lite på tomten, i morgon väntar regn i mängd så utearbete lär det inte bli.

Kommer regnet blir det städdag.
Dammsugaren vibrerar av förväntan.

Fisk så god, 50-talet på nätet och sport ej saknad

Ryggvärk, nackvärk.
Natten hade sina besvär.
Men hund som sov bredvid, värktablett och stillhet läker.
Har inte idag gjort för mycket, vilket har positiv effekt.

För i morgon blir det mer. Lasta släpkärran och åka till soptippen, bland annat.

Njutit av fisk med baconbitar och grönsaker, ost, sås, potatis. Himmelsk gott. Hund fick en stor fiskbit.

Delar till nya röjsågen saknas. Ringer säljarens kundtjänst, uppmanas knappa i något av fyra alternativ, när detta gjorts, kommer ny uppmaning om att knappa in något av fyra alternativ, när dett gjorts kommer ny uppmaning om att knappa in något av fyra alternativ. Ger upp.

"American music magazine" finns numera bara digitalt, nedladdas som PDF för den hugade.
Snygg design, texter på svenska och engelska. Utgivare är Bo Berglind.
http://www.americanmusicmagazine.com/
Ni som gillar rock and roll, det här är för er.

På tal om 1950-talets rockmusik.
Star Club Records i småländska Reftele är skivbutiken för er.
http://www.starclubrecords.se/
Jan Damgaard har drivit den sedan mitten av 1970-talet och det han inte kan om det svårfångade och det mycket speciella, men kan slå hans kunskap.
Han har genom alla år hållit en låg profil, vilket gjort och gör att skivsamlare verkligen litar på honom.
Om någon skulle ha en svensk skiv-Grammis är det han. Tycker jag.

Känns befriande att det inte är något EM i fotboll eller OS i Japan. Så mycket mer man hinner med.
Kommer, illfundiga tanke, knappast heller att sakna OS om det även nästa är blir inställt.
Det finns viktigare saker, som att vara med hund.

Gräset växer och regnet överraskar

Tog föregången dag en liten vila från funderingarna.
Behövde återhämtning efter abborrmiddag.
GT klockan 17.00 finsk tid vidgar perspektiven, om man så säger.

Gräset växer och röjsågen är i tjänst.
Gräsklipparen har hackat lite, men efter byte av tändstift och assistans av söndagens GT-blandare fungerade allt.

Snyggade till på gårdsplanen, ett stort ankare fick en bättre placering på rengjord berghåll.

Börjat förbereda torsdagens färd till sopstationen, när man letar i mycket gamla gömmor kommer mycket gammalt fram.

Regnet överraskade, från sol och värme till svalka och blåst och ett regn inte i prognosen. Drog dock snabbt förbi.

Gillar ni stumfilm?
https://www.silentera.com/
Klart ni gör. Länken ovan är godis för just er.

En varm söndag

Inte helt blå himmel, moln här och där.
Men värmen ligger kvar.

Ingen ork vara utomhus, vare sig för människa eller hund.

Mot sen eftermiddag, abborrmiddag tvärs över vägen.
Med de tillbehör som brukar brukas.
Njutbart, så i denna karensens tid.

I väntan på abborre

 

Varför klaga när sommares värme infinner sig?
Det är ju trots allt några få dagar som njutningen finns, att bara finnas i solen.

Hund ligger helst i skugga.

Läser i solstolen, söker skuggan och fortsätter läsa.

Ni som gillar vad som kallas klassiska böcker,  för er här en länk.
https://www.sjosalaforlag.se/
Några av titlarna har jag själv inte läst, som den om den unge herrens lidande. Men lovar, jag ska.

Varje dag här på skärgårdsön är som en söndagsförmiddag. Stilla.
Det är bara när färjan anländer som det är aktivitet. Den svenskspråkiga finska radion rapporterar att i den åboländska skärgården, som gränsar till den åländska, det har nog aldrig varit en sådan trafikmängd där.
Skärgårdsfärjan är fyllda av bilar, cyklisterna blockar nästan vägarna. Jo, det märks här på vår ö.
De finska cykelturisterna är dessutom i takt med tiden.
För något år sedan var träningsoverall standard.
Nu är det täta kläder och hjälm.

Grillade, utemåltid, hårlig kväll.
Lyssnade på Sveriges Radio P4, en angenäm överraskning, Där blandades Edvard Persson med George Harrison.

I morgon abborre till middag, bjudna vi är.
Tack.

Hasse Alfredson han är rolig han

Värmen är åter.
Gjorde försök att klippa gräs.
Men gräsklipparen protesterade, något med tändstiftet.
Tog ut det, torkade rent.
Startade.
Nästa start, ingen start.
Tändstiftet sotat igen.
Gav upp.

Nå, kul ska man ha.
https://www.youtube.com/watch?v=TtboM3V4FZI
Det där var väl kul?
Hasse Alfredson var en känslig person, men ord behärskade han. Vad många inte vet är att översatte franska pjäser, gjorde nytolkningar av klassiska teaterstycken med mera. Språkkunnigheten var på den nivån att han förstod vilken skillnad det blev om ett ord böjdes på ett speciellt sätt blev betydelsen så annorlunda och förde texten vidare i en helt annan riktning.

Hund på lång promenad. Hem, duschad, schamponerad, sedan måltid med lax. Kan hund ha det bättre?

Tänkvärd text i dagens upplaga av kvällstidningen Expressen.
https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/ar-svenskar-villiga-att-offra-friheten-for-familjen/
Vad tycker ni?

Undrar hur rederiet Viking Line tänker.
Finland har en mycket sträng inresepolicy nu under virusets tid.
Bara svenskar med mycket gilitiga skäl kommer in i landet, främst då på Åland där många svenskar äger fastigheter.
Nu annonserar Viking Line att det är hur kul som helst att kryssa till Visby.
Visby på Gotland, den region i Sverige som bäst hållit viruset borta.
Men - nu trängs på ön fastlänningar, främst från Stockholm.
Det området i Sverige där flest smittade konstaterats.
Dit ska finländare/ålänningar resa, för att ha kul barhäng, eller hur det var Viking Line skrev i reklamen.
Vilken kan innebära att finländare/ålänningar kommer i kontakt med smittbärande svenskar, tar med sig viruset hem.
Hem till Finland/Åland där restriktioner gjort att viruset är under kontroll.

I morgon ska det grillas.
Det är ju lördag.

I skärgårdens värme

 

Varmt i skärgården.
Föga aktivitet.
Inte ens hund har spring i benen.

Åker till sopstationen.
Bäddar rent.
Tvättar sängkläder.

Lax i ugn och färskpotatis. En sådan njutning.

Läser trängselrapporter från Sverige, om badstränder som anställer vakter för att människor ska hålla avstånd, bussbolag som packar passagerare, knuff och närgångenhet i affärer. Vad är det för fel på svenskar?

Har börjat läsa Niclas Sennertegs bok om den tyska nazistiska radiopropagandasändaren i Köningsberg, den som riktade sig till Sverige.
Fascinerande läsning, både för den som tycker om "vanliga" historia och radiohistoria.
Radions betydelse före tv:s ankomst, den var stor.
I dag svårförståeligt, men då, under 1930-talet, 1940-talet och största delen av 1950-talet var det radio som sände information, des-information och underhållning.

I morgon ska det klippas gräs. Trots aviserad värme.
Nu ska jag njuta av ett glas rosévin.

Till Jurmo vi fara

Värmen vänder åter.
Mot kvällen båtfärd till Jurmo, en åländsk ö nära Finland.
Värdshuset hade begränsad meny, när vi anlände hade hamburgarna tagit slut. Alternativet var fisk med chips.
Fatöl? Nej, burk. Men vin på flaska fanns.

Innan avfärd trädgårdsarbete, en del av gamla grönsakslandet rensades med mycket gammal hacka, för att ge plats för en nysnickrad pallkrage.
När man arbetar med en sådan hacka, tung, får man en glimt av hur folk hade det för inte så länge sedan, när alla redskap krävde människans kraft.

Från Gotland kommer rapporter från lokalbefolkningen.
Turisterna trängs i affärer, bryr sig inte om avstånd. Dessutom klagas det högljutt på att varuutbudet inte är som i Stockholm.

Både från Gotland och Öland kommer rapporter om att lokalbefolkningen inte vågar handla mat.
Anledning?
Turisterna trängs, bryr sig inte om avstånd.

När jag läser om hur svenska SJ på tågen sittplaserar ensamresenärer intill varandra och sedan skyller på att reglerna är otydliga.
Lägg till att en presstalesperson - det är ju sådana numera som har ordet - säger att passar det inte så avstå från att resa.
Människoliv är inte lika viktigt som att fylla kassan, verkar det som.

Hund glad att komma hem från båtutfärd. Inte nog med att det skumpade. Mycket till mat fanns inte, panerad fisk är inget för en finsmakare. Så hem till isterband, mums.

Hyrda båthuset är stotr och ligger skyddat.
Men, oj vad ostädat. Har man inte redan att göra så skaffar man sig.

Tillbaka i tryggheten

Tisdag i Ålands skärgård.
Jo, jag vet att det varit två dagar utan noteringar i denna blogg.
Söndagen åtgic k till resa från Stockholm till åländsk skärgård.
Väckarklockan 06.30, ankomst 19.45.

I virusets tid är det en resa med restriktioner, stora båten ödslig, bara en servering öppen.
Vid ankomsten i Mariehamn, jo jag hade alla fem dokumenten i ordning för inresa, men gränsbevakningen synade noga.
Sedan väntan på buss i en stad med spöklik känsla. Enstaka finska turister, få egeninvånare.

Bussresa med lokaltrafiken, ja vad var vi, åtta passagerare?

Skärgårdsfärja även den glest besatt. Några ålänning, några finländare.

Men - så tryggt. Så långt från den respektlösa trängsel som överallt verkar finnas i Sverige. På Åland, i Finland, där tar man inte ledigt från viruset, utan avstånd och regler följs.
Regler och förordningar, inte rekommendationer.
Kommer under resan i samspråk med några andra resenärer, alla skakar de på huvudet åt Sverige.
Kanske inte åt hur viruset bekämpas, snarare åt svenskarnas ovilja att följa regler och ta hänsyn till andra.
En jag språkar med är tydlig, Sverige har inte haft inbördeskrig, stod utanför första och andra världskriget, Finland hade vinterkriget och fortsättningskriget samst iskall närvaro av kalla kriget. Sådant påverkar ett samhälle och dess befolkning.

Dagen efter återkomsten, regn, regn, regn. Tungt regn.
All uteverksamhet inställd.
Så det fick bli denna dag, röjsågen ha gått varm, mycket annat har arbetats med.
Känns i kroppen, några lata dagar i Stockholm får muskulaturen att tro det är viloläge.

Vill tro att några av er gillar indianböcker.
http://www.harnby.com/Seriesida/Winnetou.htm
Om man nu i dessa tider får skriva så, säga så. Men länken ovan, nog väcker den nostalgiska känslor?

Det finns tecken, som det heter, på att olympiska spelen i Tokyo även 2021 ställs in. .
För egen del sörjer jag inte.
OS har i mitt sinne blivit bara för mycket av allt. Mystiken är borta, kommersialismen regerar.

Mot Ålands frihet

Stillhetens lördag.
Väntans lördag.
Föga händer.

Mulet, låg temperatur. Mot eftermiddagen kommer solen.
För att senare avlösas av regn.
Massor av regn.
Hade tvätt ute, i sista stund räddades den för att bli blöt. Torr var den nämligen.


I morgon åter till Åland.
Förbereder, inte så mycket som ska med, men det gäller ändå att pricka av listan. Höll på att glömma kaffepaketen. Jo, svenskt kaffe jämfört med finskt, det är en viss differens i smaken.

Byter rakblad, japanska är vassa och givetvis skär jag mig.
Har plåster modell Jack Nicholson i "Chinatown", fast inte på näsan utan på underläppen.

Någon av er kanske är intresserade av fotbollens affärer.
https://osynligahanden.com/
Länken ovan är sakkunnig, initierad. Inte en skymt av mediernas vanligtvis ytliga spekulationer.

Har alla papper i ordning för resan till Åland. Gränsbevakningen avgör om man släpps in och de är noggranna.

Längtar efter hund.

Skäggdoppingparet, blev det bara två ungar? Ser inte fler.

Hackspettarna visar sig inte, inte heller sothönsen. Vinterns alla fågelgäster är på annan plats, hoppas vi ses när det blir vinter och fågelbordet åter är på plats.

På sensommaren kommer det en biografi om Franklin D. Roosveldt.
På svenska.
Den första någonsin på vårt språk.
Författaren är USA-kännaren Lennart Perhsson.

Det finns få biografier på svenska om historiska personer från USA. Ingen om Truman, ingen om McCarthy, ingen om Lincoln, nästan inget om inbördeskriget i USA.
Frågade en gång en förläggare varför och fick svaret att USA-biografier eller historiska böcker oftast är så tjocka och ordrika att det blir en mycket dyr översättning.

Åland, ska bli så befriande att komma dit.
Känna tryggheten där distans och regler följs, ingen svensk nochalant virusträngsel.
På Åland är det allvar.

En färd till staden och efterlängtad kram

Fredag i juli.
På badstranden nedanför är det alltid livat, barn skriker, i backen är det tätt med bilar, cyklar parkeras hur som helst.
Nu näst intill öde. Juli är semestermånad ja, men den här tystnaden är något jag inte är van vid.

Sliter, om det nu är rätta ordet, med papper, kollar räkningar, med mera.
Allt sköter man ju numera på egen hand, i den sköna digitala världen. Att få en pappersfaktura hemskickad kostar pengar.
Men, uträknad vad gäller inköp av kopieringspapper, färg till skrivaren och arbetsinsats, undrar om inte en utsänd pappersfaktura vore en ekonomisk vinst.

Dagen är viktig.
Ska ta pendeltåget in till staden, för första gången sedan 15 mars.
Anledningen är att jag ska träffa den ensamkommande pojke från Afghanistan som vi var familjehem för. Då måste jag sätta min egen rädsla inom parentes.

 

Först samlar jag mig och går och klipper håret.
Sedan pendeltåg. Varför sitter folk bredvid varandra, varför går man inte åt sidan?
Passar på att i väntan på mötet göra några ärenden, men hela tiden är jag som den där spända fjädern. Slappnar inte av.

Så kommer han och allt är bra. Vi kramas, jag utan rädsla, vi tittar på några serveringars menyer och bestämmer oss för ett ställe där hamburgare finns.
Ett lyckokast, dubbel hamburgare med allt allt.
Ung servitris som gör extra svängar runt vårt bord och det är inte jag som är orsaken.

Vi skiljs åt och kramas länge och hans längtan efter hund är stor. Snart ses vi igen.

Åker hem.
När jag stiger av på min station och börjar vandringen hem uppfattar mitt sinne den totala stillheten.
Inga människor i rörelsen, jag är ensam på gångstigen.
Träden rör sig inte, vattnet, jo kanske en krusning.

Kvällstidningen Expressen har två mycket bra texter denna dag.
https://www.expressen.se/debatt/den-svenska-coronastrategin-tecken-pa-totalitar-utveckling/
En finsk betraktelse om Sverige och hanteringen av viruset. Kanske inte vad en svensk vill höra, men en intellektuell utmaning som behövs.

Sedan en text om virusets ödeläggelse i Sydamerika.
https://www.expressen.se/kultur/coronaviruset-kom-till-latinamerika-i-forsta-klass/
Ger förståelse och kunskap om kontinenten. Samt avslöjar ens egen okunskap.

Tar in tvätten. Prognosen indikerar våt nederbörd.
På marken runt tvättlinan har mördarsniglar kongress.
Att döda en mördarsnigel är lätt, ett femtiotal tar lite längre tid.
Tänk om viruset kunde avlägsnas lika snabbt.

Rosor, dyr stenkaka och klok gute

Värmen åter.
Fick mycket gjort utomhus.
Röjsågen gick oavbrutet, nu är det mesta av gräs och övervuxet borta.

Den stora vackra rosbusken stöttades upp.
Tog sin tid. Stammarna så kraftiga, så höga, taggarna stora och vassa.
Nu klänger rosen på väggen, böjer sig runt fönster och trappa.
Vackert.

Den andra stora rosen, den under altanen, behöver också bindas upp. Håller på att bli en valvbåge, men måste ha stöd så den inte faller mot marken.

Köpt en ny låda för utedynor.
Beskrivningen tydlig.
Men flera skruvhål hade egen vilja, för trånga, felborrade.
Dock är allt på plats. Ska man ha det fint ska man lida pin, som det förr sades.

Datorn levde sin egen tillvaro sistlidna kväll. Uppdateringar och borttagningar, slutade med att mycket fått installeras om.
Trösten är att det påstås att efter en ominstallation ökar hastigheten.
Vad var det han sade, Albert Engström-figuren. Humhum trot, eller något ditåt.

Det finns de som säljer skivor och så finns det John Tefteller.
http://www.tefteller.com/
"World rarest records" påstår han på sin nätsida.
Han är innehavare av den dyraste 78:a-varvare som finns.
37100 amerikanska dollar betalade han för en Paramount-inspelning från 1930 med Tommy Johnson. Den finns bara i två kända exemplar.
Alcohol and Jake blues" och "Ridin´ horse" är titlarna.

När jag hämtar morgontidningen sitter en sädesärla på staketet.
Den flyger inte iväg.
När jag går tillbaka sitter den kvar.
Såg ena halvan av duvparet.
Men hackspetten är osynlig.

Om man vaknar en morgon och känner sig missmodig.
Tänk då på att allt är bättre när man vaknar nästa morgon.

I Dagens Nyheter skriver Kristofer Ahlström mycket tänkvärt om distansen i Sverige mellan äldre och yngre.
https://www.dn.se/kultur-noje/sa-har-coronapandemin-vidgat-generationsklyftorna/
Men så är han gotlänning, så klart.

600 sidor gånger tre

Åter i Stockholm.
Aningen motvilligt.

Men hus och tomt kräver sin omvårdnad.

Klipper gräs, ställt i ordning en del i garaget, vattnat blommor och grönsaker och växter.
I morgon fram med röjsågen, fortsatt arbete i garaget.

Pappersarbetet kräver sitt, sorterar post, tidningar, kontrollerar att räkningar är betalda, att papperskopior av räkning skrivs ut (bokföring är viktigt), samt allt annat som kräver tillsyn.

Måste besöka lokalt centrum för handel av nödvändigheter.
Direkt kommer rädslan. Trängsel, inget avstånd.
Det är som i Sverige inte viruset finns.

Att vistas i åländsk skärgård, så trygg har jag inte varit på månader. Även i Mariehamn kände jag mig trygg. Avstånd, respekt, människor tog hänsyn till varandra.

På färjan hem, kom i samspråk med en anställd. Just svenskar hade svårt att ta hänsyn, var betyget.
Trängs, knuffas, står tätt intill andra människor. Inte ens vid tillsägelse bryr de sig. Det har inträffat att personel fått kalla på vaktpersonalen och när de kommit och sagt till svenskarna verkar svenskar ta det som en förolämpning. De verkar inte förstå vad de gör för fel, de förstår inte att det finns regler att följa och att det kan bli konsekvenser om reglerna inte följs.

Musikern Charlie Daniels har avlidit. Charlie Daniels Band må på avstånd framstå som sydstatskonservativa cowboys, men vilken musiker. Samt en kulturbärare.

Har läst klart Ingrid Carlbergs biografi över Alfred Nobel. Nära 600 sidor dramtik, fakta, spänning och så mycket att lära om dåtid och att Nobelpriset när nog inte hade blivit något pris om arvsintriger hade fått avgöra.

Nära 600 sidor, var det. Några mindre än Kalle Linds biografi över Hasse Alfredson. Nu ska jag avsluta boken om Carl von Linné, även den runt 600 sidor.

Ser för första gången på månader fotboll på tv och - det där med matcher utan publik, hmm, klok tanke. Det gör spelet mer begripligt. Slipper en störande ljudkuliss, det blir total koncentration på matchen.

Kommer hem till Stockholm till ett tomt hus. Vi människor är inte gjorda för att vara ensamma. Förstår till fullo alla som isolerar sig i virusets tid.

Båt på torr land, regn och hämtad pizza

 
Sov lite för länge, denna söndag.
Grå himmel, men ändå värme.

Arbetar först med röjsågen.
Åker till den närbelägna sopstationen.

På hemväg anas regnet.

Båt, den mindre, ska ut från förvaring.
Vilken är på andra sidan vägen, i vad som i dessa trakter kallas ria.
Trång öppning, sluttning, djupt dike.
De egensnickrade ramperna, den ena visade sig vara trasig, så det gällde att noga följa båttrailerns hjul.
Jo, den kom ut, efter många hårda ord.

Lägg till att regnet kom.
Inte så lite regn. Genomvåt, sur och inte alltför glad håg.

Väl inne varmkorv, hembakad kaka och kaffe.

Dusch, sedan iväg till en av de få matställen som finns i denna del av skärgården. Finlandssvensk känd pizzabagare på besök, förbeställt, åker iväg i hällande regn, hem i hällande regn.
Pizzorna mindre än vad man är van vid från Sverige, inte heller det mästerverk som antyddes.

Efter sex timmar upphör regnet. Nu växer gräset.

Hund?
Jo, håller sig mest inomhus, det där med regn gör att besöken utomhus endast blir kortvariga när nöden så kräver.

Stöpsel var ordet

Så går ännu en dag i tillvaron. Vakna runt klockan 09.00.
Läser nyheter, mejl, eventuella sådana.

Förstår att det som var elände i går även är negativt idag.
Förstår inte svenskars klagan på att man inte får åka till andra länder.
Är det inte så som man bäddar får man ligga? Ell ärer bäddar svenskar bättre än andra?

Regn, enligt prognos.
Jörgen kommer över, ordnar den trasiga stöpseln till mopedladdaren.
Stöpsel är ett åländsk ord, om ni undrar.

Dagen förflyter.
Dricker eftermiddagskaffe, efter det är planeringen att ta fram röjsågen.
Medan kaffet dricks kommer regnet och några timmars utearbete ställs in.
Känner mig onyttig, somnar nästan på skinnsoffan, vet inte vad syssloalternativet är.
Nå, får se det som en engångshändelse.

Hund ute på sen kvällspromenad.
Därefter hunddusch.
Samt en god måltid.
Vinboxen ersätts av flaska. Lyxkänsla.

Gården är omgiven av träd, många höga.
En extra hög gran, vill inte spekulera i antalet meter, högst uppe sitter två kråkor.
Imponerande, fascinerande.

Robotgräsklipparen var ute på sitt värv, trots regn. Vilket den ska känna av och på skärmen meddela att det regnar och ingen klippning. Men tiderna är annorlunda.

Vackra prästkragar och pannbiff

Värmen verkar vara på väg tillbaka.
Skön utearbetardag.

Röjsågen, visserligen budgetmodell, men ändå, den var färdigmonterad i butik, fast instruktionerna visade att man själv skulle montera samman den.
Tredje dagens användning.
Startar, trimmerhuvud lossnar.
Tursamt varken djur eller människa i närheten.

Monterar fast huvudet, enligt regelboken.
Finjusterar trimmertråden.
Med resultat att nu får man ut all kapacitet, det som tidigare gav intryck av inte full kraft, nu rök de så kallade stickorna och stråna.

Pannbiff, oj så gott. Människor och hund njöt.

Har kanske ett båthus inom räckhåll. Hyra eller köpa? Framtiden för utvisa. Men nog är det ett alternativ att fundra på, hellre en båt i båthus än på land.

En dag då jag slarvar med att ta del av alla nyheter.
Som om all galenskap och svartsyn och elände och konfronation gör att man inte vill ta del av det som händer. För man vet inte hur all information ska hanteras.
Armslängds avstånd blir en meter. Destination Gotland lockar plötsligt med rabatterade resor, ja det verkar som om de kommersiella intressena är viktigare än folkhälsan.
Men vad vet jag, en vanlig medborgare.

Prästkragarna blommar, så höga, så vackra, så många.
Njuter.

Hund har varit på kvällspromenad. Trött.

En tv-stund med Dolly

Blir sittande framför tv-rutan, det är Dolly Partons 50-årsfirande som artist som strömmas.

Jo, jag gillar henne.
Men - jag noterar att de flesta musiker som ackompanjerar henne, de är seniorer, Hade det varit en svensk tv-inspelning hade det varit yngre musiker, tror jag. Inte sådana som som balanserar på pensionsåldern.

Vädret sådär. Små regnskurar gör att det dröjer innan tvätten hängs utomhus. Blåsten gör att det mesta torkar snabbt, men, nej, häng allt inne ifall att.

Fläskkotlett, potatis, sås gjord på grönt. Hund vet inte till sig av lycka.

Nya röjsågen, inköpt för lantligt bruk. Batteridriven, jo, det är lite annorlunda än röjsågen hemmavid, bensindriven, proffsklassad. Men man vänjer sig, även om omladdning efter 20 minuter är fundersamt. Måste hitta annat att göra medan batteriet laddas.

I morgon står pannbiff på menyn, hund har beställt.

Ja den kärleken

Läser nyheter.
En minister är tydligen kär i en förutvarande minister.
Jaha?

Enstaka regnskurar.
Mot kvällen kommer solen och värmen är åter.

Hund sover länge, länge.
Sedan långpromenad, dusch med tillhörande shampoonering.
Sedan middag.
Grillad entrecote.
Hund njöt.

Ingen nederbörd är aviserad till morgondagen.
Blir ett bra tillfälle att testa nya röjsågen. En hel del annat utearbete väntar, till helgen väntas regn så det gäller att passa på.

Läser Ingrid Carlbergs bok om Alfred Nobel. Rekommenderas.

Har inte varit i Stockholm på nästan fyra veckor. Saknar inte, om jag får uttrycka det diskret.

Läser nyheter och av någon anledning kommer jag att tänka på versraden "varför skola männskor strida".

Finns det någon som längre samlar på frimärken?
Undrar bara.