Efter regn sägs solens sken komma.
Jo, men det dröjde till sen eftermiddag innan himmelen åter var blå och nästan molnfri.
Efter frukost text-tv, för senaste nyheter.
Världens elände väller in.
Virusets härjningar. Mord, skottlossning, misshandel, bedrägerier, politiskt fuffens, klimathaveri, dysterhet, om 30 år finns inga isbjörnar, pilbågsmän, envåldshärskare, galningar.
Vad var det Barry McGuire sjöng för sådär 60 år sedan? "Eve of destruction".
Flakmopeden styr färden till Brändö och butiken där. Den sladd som behövs finns inte i lager. Men ett vykort blir postat.
Möter och kör om många finska cyklister. Bilarna är nationalitetsskylt Finland eller Åland, svenska bilar synes ej.
Röjer en del i garaget, enligt den så kallade listan. I morgon ska ett vindsförråd inventeras, samt några andra på listan nedskriva uppdrag uträttas.
Åter till Brändö, nu till en liten krog där, nu med bil och hund är givetvis med. Pizza, hund äter minst en halv pizza med salami och bacon.
Besöker kyrkogården. Sådan stillhet, sådan ro. Hund grips av allvaret och vill åka hem.
Hemma sitter hund kvar i bilen medan människorna tar fram en bänk och njuter av varsin färdigblandad GT. Loonkeri som man här säger. En skapelse från 1952. Den som vill höra historia kan höra av sig.
Som vanligt Hanna Kjöller i Dagens Nyheter skriver läsvärt, kunnigt och tankeväckande.
https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-coronapandemin-far-sjuktalen-i-psykisk-ohalsa-att-minska/
Fundera själva, nog finns det sanningens korn i texten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar